West Side Story på GöteborgsOperan 2015

West Side Story på GöteborgsOperan 2015 Maria- Sofie Asplund och Tony – Bruno Mitsogiannis West Side Story på GöteborgsOperan
77 / 100

Gunilla Brodrej skrev i sin recension från premiären av ”West Side Story” på GöteborgsOperan ” Whats the Story”?

West Side Story på GöteborgsOperan 2015

New York

Ja, enligt min mening så handlar ju musikalen om att behärska en gatstump på västsidan av floden Hudson i New York och för den striden står två invandrargrupper, den polska gruppen ”Jets”, som får representera den vita, men ändå fattiga, mot den likaledes fattiga gruppen ”Sharks”, som ursprungligen kommer från Puerto Rico.

Den egentliga skillnaden mellan dessa grupperingar är hudfärgen, men de delar samma dröm, nämligen den amerikanska drömmen att bli något och för några medlemmar i gruppen Sharks så handlar det om att bli rika och kunna återvända hem och imponera på sina kvarvarande fattiga släktingar. Motsvarande drömmar kan åtminstone inte jag upptäcka i ”Jets”.

Men det som har gjort ”West Side Story” känd berömd och älskad är ju naturligtvis den tragiska kärlekshistorien, mellan Anton, ursprungligen från Polen och Maria från Puerto Rico.

En sorts modern ”Romeo och Julia”, men med den skillnaden att Maria överlever trots att hon förlorade sin bror och sin älskare – Tony. Att hon förlorar sin bror verkar dock inte ha så stor betydelse, åtminstone inte i denna uppsättning. Det är ju kanske inte så konstigt eftersom hon har fått resa till USA endast för att få gifta sig med broderns bäste vän Chino.

”West Side Story hade premiär på Broadway 1957 och redan 1961 kunde biopubliken se filmversionen, en film som för övrigt fick inte mindre än tio Oscars vid filmgalan 1962.

Själv såg jag filmen vid ett flertal tillfällen i Göteborg, förmodligen på biografen ”Cosmorama” och blev genast tagen av musiken, men också berörd av den tragiska kärlekshistorien. Ja, jag blev så berörd av filmen att jag t o m ett tag funderade på att emigrera till USA, något som dock aldrig blev aktuellt främst på grund av byråkratiska skäl och omständigheter. (Några månader senare kom jag i alla fall till USA, men då som mässkalle på M/S Krageholm, ett lastfartyg som tillhörde Svenska Amerika-linjen (SAL).)

Det är självfallet alltid svårt att jämföra en film med en musikaluppsättning, men i stort anser jag absolut att GO:s version är mycket sevärd. Den främsta orsaken till detta är först och främst GO:s orkester, som under ledning av dirigenten Finn Rosengren gör en mycket fin insats. Ja, jag är mycket imponerad av orkesterns insats här och det är mycket roligt att de så väl behärskar både att spela opera som musikal.

Annars är det huvudpersonerna som efterlämnar det största intrycket och särskilt imponerad blir jag när jag lyssnar till Sofia Asplund, vilket nu är andra gången på några månader (”Stolthet och fördom”, på Vadstena-Akamemien), men Bruno Mitsogiannis är också mycket bra. I rollen, som Anita hör och ser vi Frida Modén Treichl, som också gör en mycket habil insats.

Det förekommer mycket dans i musikalen och det finns inte mycket att klaga på här heller, men jag är inte så imponerad av ensemblens sånginsatser, dock med ett viktigt undantag nämligen, ”Konstapel Krupke”, ett nummer som lyfter hela föreställningen, tillsammans med ”Skändningen” föreställningens nästa sista nummer.

Överhuvudtaget anser jag att andra akten tillhör den bästa delen. Första akten är både seg och lång, men det går förmodligen inte att fullfölja föreställningen på annat sätt. Det hade dock varit önskvärt, men jag har tyvärr inget bättre förlag.

Precis som Gunilla Brodrej är jag mycket tveksam till den svenska översättningen och även om jag förstår motivet till att det sjöngs på svenska, så tror jag att föreställningen hade vunnit på att framföras på originalspråk eller varför inte precis som på nypremiären för ett par år sedan på Broadway, på både spanska och engelska?

Avslutningsvis kan jag ändå lämna en stark rekommendation; att du som inte har sett föreställningen; gör det!

Om föreställningen

GöteborgsOperan

Upphovspersoner

Musikal baserad på ett koncept av Jerome Robbins| Manus: Arthur Laurents| Musik: Leonard Bernstein| Sångtexter: Stephen Sondheim|

Produktionsteam

Dirigenter: Finn Rosengren
Regi: Stina Ancker
Scenografi: Olav Myrtvedt
Koreografi: Peter Svenzon

Medverkande

Sofia Asplund, Bruno Mitsogiannis, Denny Lekström, Frida Modén Treichi, Giovanni Bucchieri, Erik Ståhlberg, Lars Hjertner, Christer Fjällström, Ingahlill Wagelin med flera

Läs mer