Ann-Margret Pettersson har arbetat som regissör vid Kungliga Operan sedan 1967 och som 1:e regissör 1994-2001. Några av hennes senaste uppsättningar är Puccinis Madame Butterfly, Argentos The Aspern Papers, Cherubinis Medea, von Suppés Boccaccio, Donizettis Maria Stuarda, Schedrins Lolita, Debussys Pelléas och Melisande, Korngolds Die tote Stadt, Massenets Werther, Bizets Carmen, Händels Orlando, Gefors Clara och Maros Kastrater (Drottningholms slottsteater).
Ann-Margret Pettersson regissör 1938-
Ann-Margret Pettersson är internationellt verksam vid bl a Sydneyoperan (Medea 1987 samt Bizets Pärlfiskarna 2000). I Washington DC har hon gjort The Dream of Valentino 1994 (även i Dallas) och Carmen 1995 samt 1998 i Los Angeles med Placido Domingo som Don José. 2007 regisserade hon Maskeradbalen för Den Norske Opera och 2008 svarade hon för Falstaff på Kungliga Operan i Stockholm.
Intervju med Ann-Margret Pettersson i OV-Revyn, medlemstidning för Operavännerna vid Kungliga Operan i Stockholm November 2009
– Som barn var min dröm att bli dansös och livet lekte när jag, som sexåring, blev antagen till Operans balettelevskola. Det visade sig dock så småningom att talangen inte räckte till, och efter åtta år blev jag “utgallrad”. En stor sorg när det hände, men kanske ödets ironi, för året därpå drabbades jag av polio, vilket hade satt stopp för en framtida danskarriär.
Detta berättar regissören Ann-Margret Pettersson, snart aktuell med uppsättningen av Läderlappen. Hon tillfrisknade dock från denna förödande sjukdom och började efter studenten på Handelshögskolan. Men inte heller det kändes “rätt” för denna mångsidigt begåvade kvinna. Efter en omtumlande upplevelse av Ingmar Bergmans legendariska uppsättning av Rucklarens väg på Operan föll bitarna på plats och hon sökte sig till Willy Koblancks teaterskola. 1964 tillträdde Göran Gentele som operachef och Ann-Margret fick börja som regiassistent. – Jag hade ju mer eller mindre växt upp i huset och medverkat i otaliga operaföreställningar. Det kändes som att komma hem. Gentele, vars briljans var parad med stor personlig charm, blev något av en mentor. Han uppmuntrade och inspirerade mig, och jag lärde mig otroligt mycket av att arbeta med denne lysande teaterman under vad många kallar Stockholmsoperans guldålder.
En av Ann-Margret Pettersson tidiga utmaningar var som regiassistent åt Bengt Peterson i Lohengrin 1966, då Nicolai Gedda skulle sjunga titelrollen. På grund av sjukdom tvingades regissören hoppa av uppdraget och det blev Ann-Margret som tillsammans med Leif Söderström fick ro projektet i hamn. Det blev en stor framgång för alla inblandade. Hennes första iscensättning som nyutnämnd regissör 1967 var Mozarts Enleveringen ur seraljen på Södra Teatern med Margareta Hallin som Konstanze. Sedan följde Drottningen av Golconda, som sattes upp på Operan i samband med 100-årsdagen av Franz Berwalds bortgång 1968.
Regissör 1995
Ann-Margret Pettersson utnämndes till förste regissör 1995 och var anställd vid Kungl. Operan till 2001, då hon formellt gick i pension. Hon har dock haft flera stora regiuppdrag som gäst sedan dess. – Numera har man inga fast anställda regissörer, jag och Knut Hendriksen var förmodligen de sista, berättar Ann-Margret. I stället engagerar man produktionsteamet, d.v.s. regissör, scenograf och ljussättare, per uppsättning. Något som innebär större flexibilitet, men som på en repertoarteater ställer väldiga krav på regiassistenterna. De förväntas kunna återskapa ett stort antal produktioner, som ibland kan ha legat “i malpåse” under flera år.
Läderlappen
I snart aktuella Läderlappen ser vi förutom många välkända sångare som t.ex. Lena Nordin, Loa Falkman och Michael Weinius några, i operasammanhang, lite mer udda artister i rollerna, nämligen Jan Malmsjö och Helge Skoog. Miljön är denna gång franska Rivieran på 1920-talet, där penningaristokratin frotterade sig med kultureliten. Vi kommer att träffa Ryska balettens famösa skapare Sergei Diaghilev, som är rykande aktuell i en utställning på Dansmuseet. Scenograf är Lars Östbergh, kostymskapare Ann-Margret Fyregård och dirigent Stefan Solyom.
100- talet uppsättningar
Under sin långa karriär har Ann-Margret Pettersson gjort 100-talet iscensättningar. Bland de senare nämner hon Lolita, Maria Stuarda, Medea, Carmen, Werther, Die tote Stadt, Clara, Orlando och Falstaff. 80- och 90-talen innebar många uppdrag utomlands, framför allt i Australien och USA. Hon regisserade världspremiären på Dominick Argentos The Dream of Valentino i Washington D.C. och senare i Dallas, efter att ha satt upp samme kompositörs The Aspern Papers i Stockholm med Elisabeth Söderström i huvudrollen. Sedan följde Carmen i Washington. Plácido Domingo sjöng Don José, då produktionen också spelades i Los Angeles. Vid en senare repris stod han på dirigentpulten.
Sydney
På Sydneyoperan satte hon upp Cherubinis Medea 1987 (repris 1995) och på samma scen Pärlfiskarna år 2000, en uppsättning som spelats under snart tio år i alla större städer i Australien och Nya Zeeland. Nyligen regisserade hon en turnéversion av den “svenska” Maskeradbalen för Den Norske Opera.
För Ann-Margret Pettersson innebär opera snarare ett liv än ett yrke. Ett liv rikt på spänning och stor dramatik – alltid omväxlande, utmanande och lustfyllt. Nu gäller det som sagt Läderlappen. – Det visuella konceptet, som tog form för mer än ett år sen, håller på att förverkligas på ateljéerna, sångarna arbetar med musikalisk instudering och snart börjar de sceniska repetitionerna.
Ur OV-Revyn (2009) – Operavännerna vid Kungliga Operan © Artikelförfattarna Ann Löfberg och Leif Nilsson och OperaVännerna vid Kungliga Operan
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
