Benjamin Britten engelsk kompositör 1913-76

Brittens musikaliska begåvning visade sig så tidigt att han som 11-åring blev elev till den engelske kompositören Frank Bridge. Efter avslutad skolgång kom han 1930 till Royal College of Music i London där han utvecklade sig till en framstående pianist och studerade komposition för John Ireland. Efter avslutade studier försörjde han sig som filmkompositör och i det sammanhanget kom han i kontakt med W.H.Auden, som uppmuntrade honom att utvandra till USA. 1939 reste han dit i sällskap med sångaren Peter Pears och anslöt sig till Auden, som redan bosatt sig i Amerika. Tillsammans skrev de Paul Bunyan (1941) på beställning av Columbia University, men Britten var själv så missnöjd med sitt första operaexperiment att han senare drog tillbaka det.

Benjamin Britten

Av en händelse kom Britten att läsa en artikel om den engelska 1700-talsskalden George Crabbe och dennes dikt “The Borough”,som skildrar Brittens hemtrakt på den engelska östkusten, och han beslöt genast att återvända till England och skriva en opera över ämnet. Samtidigt hade han turen att få projektet finansierat av Koussevitzkyfonden och kunde koncentrera sig på att tillsammans med sin textförfattare Montagu Slater skapa Peter Grimes, som vid premiären 1945 hyllades som den bästa engelska operan sedan Purcells Dido och Aeneas. Succén uppmuntrade Britten att fortsätta, och de båda nästa verken blev kammaroperorna Våldtäkten på Lucretia (1946) och Albert Herring (1947). De skrevs för det idealistiska lilla operasällskap som uppförde dem och som från 1947 kallade sig English Opera Group.1948 grundade Britten, Peter Pears och Eric Crouzier en musikfestival i hemstaden Aldeburgh, där nästa kammaropera, Lets make an opera, fick sin urpremiär 1949

Festival of Britain

Inför Festival of Britain 1951 fick Britten beställning på Billy Budd,där han återvände till stor orkester eftersom operan skulle uppföras på Covent Garden.Detsamma gällde hans nästa opera Gloriana (1953), som var en officiell hyllning till drottning Elisabeth med anledning av hennes kröning. Därpå återvände Britten till kammaroperan med The Turn of the Screw (1954), som var ett beställningsverk till Biennalen i Venedig.Därpå gjorde han en paus i operakomponerandet i sex år (bortsett från mirakelspelet Noyes Fludde för skolbruk 1958) och presenterade 1960 sin version av Shakespeares En midsommarnatsdröm vid festspelen i Aldeburgh. Operan var visserligen avsedd för Aldeburghs lilla Jubilee Hall, men orkesterapparaten var betydligt mer utbyggd än i de tre s.k. kyrkoparabler som följde den. Med Curlew River (1964), The Burning Fiery Furnace (1966) och The Prodigal Son (1968) övergick Britten till en nästan asketisk stil som lämpade sig för dessa kyrkospel, men med TV-operan Owen Wingrave (1971) som var skriven speciellt för mediet, återgick han till det störe orkesterformatet. 1967 hade Aldeburgh fått ett välbehövligt tillskott i form av en konsert- och operascen i The Maltings i Snape, och tack vare den kunde Brittens sista opera, Döden i Venedig, ha premiär 1973 inom ramen för festivalen. Britten var dock redan då för sjuk för att själv kunna dirigera uruppförandet, vilket han hade gjort med alla sina tidigare operor. Under de tre sista åren orkade han inte skriva nya operor, men fyra månader före sin död gav han tillåtelse till att ungdomsverket Paul Bunyan uppfördes i Snape i en reviderad version.

Hans operor, ett urval

Verk Svensk titel Premiär
Paul Bunyan Paul Bunyan 1941
Peter Grimes Peter Grimes 1945
Albert Heering Albert Heering 1947
The Rape of Lucretia Våldtäkten på Lucretia 1946
The Beggar´s Opera Tiggaroperan 1948
Let´s make an opera Låt osss göra en opera 1949
Billy Budd Billy Budd 1951
Gloriana Gloriana 1953
The Turn of the Screw En sällsam historia 1954
A Midsummer Night´s Dream En midsommarnattsdröm 1960
Owen Wingrave Owen Wingrave 1971-72
Death in Venice Döden i Venedig 1973

Mer om Benjamin Britten

  • Vill du veta mer om Benjamin Britten och hans verk gå hit