På Valborgsmässoafton sändes säsongens sista opera från Metropolitan Opera i New York Sista föreställningen blev Elektra med Nina Stemme i huvudrollen. Av olika skäl så missade föreställningen, men genom att det är möjligt att se en av reprissändningar så fick jag till sist uppleva föreställningen på Bio Kino i Lund. Kino i Lund har alltid två reprissändningar av föreställningarna från Metropolitan Opera dvs på eftermiddagstid söndagen en vecka senare, men också måndag kväll andra veckan efter den första föreställningen.
Elektra till Folkets Hus och Parkers biografer
Patrice Chéreau uppsättning
Föreställningen var Patrice Chéreau uppsättning som ursprungligen hade premiär på festivalen i Aix-en-Provence 2013 samma år som han avled.
Under årens lopp har jag sett flera uppsättningar bl a Peter Konwitschnys på DKT och Staffan Valdemar Holms version på Kungliga Operan i Stockholm, men också NorrlandsOperan och scenkonstkollektivet La Fura dels Baus monumentala utomhusföreställning i Umeå 2014.
Alla uppsättningar har sina brister och förtjänster men Chéreaus version är nog den uppsättning som kommer närmast den ideala, realistiska och trovärdiga uppsättningen, men naturligtvis handlar det också om tycke och smak.
Nina Stemme
Elektra sjöngs av Nina Stemme, Chrysothemis av Adrianne Pieczonka, Klytämnestra av Waltraud Meier, Aighistos av Burkhard Ulrich och Eric Owens gestaltade Orestes.
Metropolitans Opera Orkester var särskilt förstärkt och leddes av den inte helt okände Esa – Pekka Salonen, men som kanske inte dirigerar så många operor utan fastmer egna och andras symfoniska verk. Musiken innehåller en stor blandning av bitande atonala inslag men också med många vackra nästan romantiska drag, men framförallt är musiken mycket expressiv och kraftfull och i så motto lyckades dirigenten väl med sitt uppdrag.
Nina Stemme dominerade kvällen och utöver att fullständigt behärska de musikaliska kraven så lyckades hon också väl med den minst lika viktiga gestaltningsmässiga delen av Elektra´s parti.
Vokal konkurrens kan man tala om när det gäller Elektras syster Chrysothemis insatser som Adriannes Pieczonka svarade för, räknar jag som en av föreställningens absoluta höjdpunkter.
Det finns inte mycket att invända mot Waltraud Meiers insats som Klytämnestra, men i förhållande till andra insatser så gjorde hon en blek insats, men det kan ju också bero på att hennes parti är utformad på ett annat sätt än jag är van vid och då tänker jag särskilt på Susanne Resmarks tolkning av samma parti på Den Kongelige Opera i Köpenhamn.
Eric Owens
Bland herrarnas insatser så imponerade Eric Owens Orestes och särskilt imponerad blir jag eftersom det tar en bra stund innan han kommer in på scenen och allt fungerar alldeles utmärkt direkt från början och utan några som helst vokala problem.
Aighistos sjöngs av den för mig helt okände tyske tenoren Burkhard Ulrich och han lyckades så bra att honom vill jag gärna höra mer av, men då i ett mer omfattande parti. Hans gestaltning lämnade inte heller något i övrigt att önska.
Scenografi
Scenografisk visades förutom innergården framför palatset alla nyanser i grått, men när Klytämnestra sökte kontakt med Elektra lades det ut en röd matta. På ett plan kan man säga att uppsättningen är tidlös åtminstone i den meningen att du som besökare själv kan bestämma tidsperioden, men för min del tolkar jag uppsättningen som ett grekiskt drama där hämnden är det helt centrala, men med hjälp av kostymerna kan det också handla om modern tid.
Omtumlande
Det var en omtumlande operaupplevelse och inte lik de tidigare uppsättningarna som jag upplevt av Richard Strauss Elektra, men då handlar det nästan helt om den scenografiska lösningen, eftersom de vokala insatserna är svåra att minnas exakt, men jag kan nog inte påstå att jag har upplevt några stora skillnader utan bara andra väl kvalificerade sångare.
Om föreställningen
Konstnärligt team
Dirigent: Esa-Pekka Salonen
Regissör: Patrice Chéreau/Vincent Huguet
Scenografi: Richard Peduzzi
Kostymdesigner: Caroline de Vivaise
Ljusdesigner: Dominique Bruguière
Medverkande
Elektra: Nina Stemme
Chrysothemis: Adrianne Pieczonka
Klytämnestra: Waltraud Meier
Orest: Eric Owens
Aegisth: Burkhard Ulrich
Overseer: Susan Neves
Serving Woman: Bonita Hyman
Serving Woman: Maya Lahyani
Serving Woman: Andrea Hill
Serving Woman: Claudia Waite
Serving Woman: Roberta Alexander
Confidant: Susan Neves
Trainbearer: Andrea Hill
Young Servant: Mark Schowalter
Old Servant: James Courtney
Guardian: Kevin Short
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
