Säsongens bästa foajékonsert på Malmö Opera med en blandning av klarinettkvintetter och Wesendonck-sångerna

Foajékonsert Malmö Opera – Wesendonck-lieder 2013

Det har numera blivit en kär tradition att försöka se till att jag får tid att uppleva kammarkonserterna som ges i övre foajén på Malmö Opera.

I år har det dock blivit så att jag har missat flera av dem på grund av att jag har varit på annan ort för att i stället gå på operapremiär främst i Kungliga huvudstaden. Det är ju som bekant opera som egentligen är min grej och foajékonserterna går jag på främst för att få en inblick i en annan sorts musik och det är ju en repertoar som är vald av sångare och musiker som till vardags arbetar på Malmö Opera.

Egentligen handlar dessa musikval om artisternas personliga favoriter och det är ju ett enkelt och bra sätt att få ta dela av andras musikval. Det blir s a s en språngbräda in till deras musikvärld vare sig det handlar om sångarens eller musikerns värld.

Tyvärr såg det ut som jag skulle missa även denna konsert, men nu beroende på att jag sedan tidigare hade lovat hustrun att vi tillsammans skulle besöka några goda vänner just denna eftermiddag, men efter en sorts förhandlingsframställan, dock utan påföljande förhandlingar så blev det möjligt att skjuta upp detta planerade besök.

Det tycker jag var en mycket bra lösning för dagens konsert visade sig bli en av de allra bästa konsertupplevelserna som jag har upplevt på länge i övre foajén på Malmö Opera.

Den del av konserten som jag egentligen hade sett mest framåt mot var de sk Wesendonck- sångerna vilket är dikter av Mathilde Wesendonck musiksatta av Richard Wagner. Det påstås att paret, som ju var gifta på var sitt håll, upplevde en kärleksromans, men också att musiken utgjorde början på Wagners stora kärleksopera nämligen Tristan och Isolde. I ett par av sångerna hörs det mycket tydligt att det handlar om Tristan och Isolde det gäller särskilt i sista sången “Träume”, som framfördes med stor bravur, elegans och känsla av mezzospranen Ellika Ström Meiljing till ett fullödigt ackompanjemang av Elisabeth Boström.

Tyngdpunkten i konserten låg ju egentligen  i de två framförda klarinettkvintetteran av Prokofiev respektive Carl Maria von Weber och där särskilt den sistnämnde verkligen engagerade mig. Det kanske beror på att mina tankar hela tiden löpte i väg till en annan favoritkompositör, nämligen W A Mozart.

Temat för konserten var Rysk och tysk musik och efter Prokofiev fick vi lyssna till en sångcykel av Schostakovitj “Hebreiska folksånger” komponerade 1948, men först publicerade efter diktatorn Stalins död. Den här musiken visade en annan sida av Dmitrij Sjostakovitj, som jag uppskattade särskilt mer än hans opera “Lady  Macbeth från Mzensk” som jag upplevde förra säsongen på GöteborgsOperan. Här uppskattade jag särskilt de olika sånginsatserna, ingen nämnd ingen glömd.

Sammanfattningsvis kan jag nu konstatera att detta var en av de allra bästa konsertupplevelser som jag minns på Malmö Opera och särskilt bra blev det eftersom jag när jag dit egentligen bara kände till Wesendonck-sångerna och att dessa blev en höjdpunkt har ju säkert framgått av dessa rader, men till den stora upplevelsen bidrog ju även övriga delar av programmet.

Mer att läsa

Malmö Opera

Du kan läsa mer om konserten i mitt tidigare inlägg här

Malmö Opera