Name: Franco Fagioli i Tivoli Konsertsal 2014 - Operalogg
Start: 2014-06-16T22:10:00+02:00
End: 2014-06-16T22:30:00+02:00
Location: Tivoli Koncertsal

85 / 100

Drivs med Rank Math SEO

Franco Fagioli, den argentinskfödde countertenoren är tillsammans med barockensemblen Il Pomo d´Oro på sitt första Danmarks besök och självfallet sker det i Tivoli Konsertsal precis som Jussi Björling gjorde på 1930-talet.

Franco Fagioli i Tivoli Konsertsal 2014

Fin konsertupplevelse

Det blev en mycket givande intressant och fantastisk fin konsertupplevelse och även om det var Fagioli som var huvudnumret så fick han knivskarp konkurrens av Il Pomo d´Oro under ledning av dess dirigent och violinist Riccardo Minasi.

Franco Fagioli var för tre månader sedan totalt okänd för mig i min operavärld, men efter säsongspresentationen på Tivoli har jag lyssnat på hans sång vid ett flertal tillfällen på Youtube.

Teatro Colón

Franco Fagioli är ett stort namn bland operahusen i sitt hemland och han har självklart sjungit på Teatro Colón, men också på Opernhaus i Zürich, och flera välrennomerade operascener i Tyskland, Paris, men också på Operaen i Oslo.

Caffarelli

Franco Fagioli är just nu särskild aktuell efter att ha gett ut en cdskiva med den repertoar som Caffarelli sjung under en period på 1700-talet. Caffarelli som egentligen hette något helt annat var en berömd och uppskattad kastratsångare. Han sjöng verk av dåtidens populäraste tonsättare varav nästan ingen är känd i dag.

Porpora Hasse Pergolesi

Det handlar om namn som Cafaro, Hasse, Manna, Pergolesi, Porpora, Ragazzi, Vinci namn som åtminstone för mig är helt okända även om jag känner till namnen Hasse, Porpora och Pergolesi. De enda som jag har upplevt på en operascen är Hasse och Pergolesi och båda i samband med en operaföreställning på någon sommarfestival, men ändå i modern tid.

Franco Fagioli är en ung man omkring i trettioårsåldern och ger ett stadigt intryck av att vara en man i god form och uttrycker en glädje och vilja inför att få sjunga för oss. Det är fart och fläkt över hans framförande och här är ordet virtuos inte något överord.

Il Pomo d´Oro

Personligen var jag mest imponerad åtminstone till en början med av barockensemblen Il Pomo d´Oro musikaliska inledning och mellanspel, men den avslutande arian från Vinci´s Semirade återställde balansen mellan sångaren och ensemblen. I övrigt var jag mest imponerad när ensemblen spelade med full styrka alltså när även de två hornspelarna medverkade.

Efter paus gick Franco Fagioli från klarhet till klarhet och avslutade andra delen av konserten med en aria av Manna.Särskilt uppskattade jag när Franco sjöng i sitt countertenorläge där han verkligen briljerade kanske beroende också på att hans sångstil premierar snabbhet. En annan höjdpunkt var Ragazzi-sonaten, vilket framfördes av delar av ensemblen.

Det var en fantastisk musikupplevelse men det finns en hake nämligen den att det är stört omöjligt att uppfatta vad ariorna handlar om även om Fagioli använder gestikens olika knep så räcker det ändå inte till för att förstå vad det är han sjunger om.

Den tidens libretto går väl under begreppet opera seria och därigenom förstår jag ju att det handlar om furier,hjältar, mytologiska djur och kungars kamp om makt och med starka religiösa förtecken och kanske påtvingad men ej önskad kärlek till någon olycklig kvinna av börd. Det upplever jag som konsertens stora minus, men på sångkonsten och det musikaliska innehållet går ju inte att klaga på.

Tivoli

Det har inte blivit så många besök, som jag hade önskat, på Nordens största musikfestival, den i Tivoli, men en mer begeijstrad entusiastisk och uppskattande publik har jag svårt att minnas. Det blir som ett extranummer när jag märker att människor runt omkring mig delar min uppskattning av konserten. Konserten avslutades, som sig bör, med ett extranummer och det hade gärna fått bli ytterligare en aria, med en aria från Händels Xerxes. Konserten får: