Fullbordat – Ringen på GöteborgsOperan 2018-2021

Fullbordat - Ringen på GöteborgsOperan 2018-2021 Ragnarök

På grund av sjukdom missade jag Ragnarök den avslutande delen av Nibelungens ring på GöteborgsOperan, men min gode vän Björn Ekblom såg föreställningen i julmånaden och här är hans intryck

Fullbordat – Ringen på GöteborgsOperan 2018-2021

2018 startade Göteborgsopera ett projekt, att sätta upp samtliga delar i Nibelungens Ring i kontinuerlig följd. En pandemi kom dock i vägen och satsningen gick inte att helt och fullt genomföra. Das Reingold och Die Walküre spelades som planerat, medan Siegfried fick streamas ut, då operan höll stängt för publik. Så mycket roligare då, att man i alla fall kunde gå i mål med Götterdämmerung inför en fullsatt salong, där samtliga i publiken var Covid-vaccinerade.

Götterdämmerung eller Ragnarök är den mest omfångsrika delen av ringen och drygt sex timmar opera fick vi njuta inklusive två pauser.

Stephen Langridge har regisserat samtliga delar och Alison Chitty har svarat för scenografin. De fick ganska mycket kritik för den torftiga scenografin i Rhenguldet och även om man hela tiden haft återbruk som en ledstjärna, så har scenografin utvecklats efterhand som serien gått vidare. Nu i Ragnarök kunde jag acceptera scenografin rakt av.

Att låta floden Rhen åskådliggöras av en ström av vandrande människor var ett annorlunda grepp, som kanske hade lite svårt att nå ut till dem i publiken, som inte var så väldigt pålästa. Själv förstod jag aldrig vitsen med, att praktiskt taget hela tiden ha scenarbetare i blickfånget, men det kanske någon kan förklara för mig?

Sångligt och musikaliskt var hela Ringen en stor framgång för Göteborgsoperan. Denna sista del bjöd också på en härlig sångarfest. I de ledande rollerna som Siegfried och Brünhilde hörde vi Daniel Brenna och Annlouice Lögdlund som båda klädde sina roller med bravur. Men allra mest imponerade Carolina Sandgren på mig i rollen som Gutrune. Trots att hon i dag är en mogen kvinna, så utvecklas hennes röst hela tiden och nu når hon den dramatiska kraft som krävs, för att tackla en så pass stor Wagnerroll. Normalt har jag lite svårt för Mats Almgren, men här kändes hans tremulerande bas helt rätt i rollen som Hagen.

De lite mer lekfulla Rhendöttrarna hade också fått lite lättare röster genom Ann-Kristin Jones, Frida Engström och Mia Karlsson. De utgjorde en vokalt skön pendang till de kraftfulla dramatiska rösterna i de ledande rollerna.

Sammantaget får dock hela denna satsning med beröm godkänt (=AB) av mig, som vuxit upp i det betygssystemet. Det jag verkligen sörjer är, att jag aldrig fick se Siegfried live. Det var tredje gången jag försökt att se hela Ringen i samma produktion, men jag har aldrig lyckats utan störningar. Men skam den som ger sig! Någon gång skall det väl gå!

BJÖRN EKBLOM

Ragnarök

Läs mer

Operalogg