I ett litet hus i en fattig del av Stockholm föddes en oäkta flicka den 6 oktober 1820. Båda föräldrarna noterades som okända. Det var inget ovanligt i en omtalat sedelös stad där vart fjärde nyfött barn var oäkta. Många av dem lämnades bort, utnyttjades till omänskligt hårt arbete och dog långt innan de nådde vuxen ålder.

Jenny Lind den svenska näktergalen 1820-2020

Men den här lilla flickan skulle bli ett undantag. Hon skulle bli Sveriges första världsstjärna och hela nationens stolthet. Land efter land föll for hennes sångröst och oemotståndliga charm. När hon var som allra störst följdes hon av tusentals hurrande och flaggviftande människor vart än hon gick, och hon kunde inte vända sig om utan att det blev en pangnyhet.

Jenny Lind, den svenska näktergalen, kom att göra en resa som andra människor bara kunde drömma om. Men vägen dit var kantad av bekymmer och svårigheter.

I denna första svenska biografi på många decennier, och som utges lagom till Linds 200-årsjubileum, får vi ta del av hennes fascinerande levnadsöde.

Mitt förhållande till Jenny Lind begränsar sig till kunskapen om att hon har funnits och att jag i egenskap av redaktör för bloggen Operalogg årligen skriver om Årets Jenny Lind-stipendiat.

Boken är indelad i ett antal kapitel och vi får vara med om en resa från födsel tills att Jenny Lind avlider i sitt sommarhus Wynds Point 1887 beläget i grevskapet Herefordshire 160 km väster om London

Jenny Lind började som elev på Kungliga Teatern 1830 och redan åtta år senare debuterade hon som Agatha i Friskytten. Det blev en sådan succé att hon fortsättningsvis betraktade den sjunde mars som sin andra födelsedag.

Ett par år senare debuterade hon i Donizettis Lucie eller Bruden från Lammermoor, som vi idag är känd under titeln Lucia di Lammermoor. Ett par år senare debuterade hon i två Bellini-operor La straniera och Norma på Kungliga Teatern.

Under sin tid på Kungliga Teatern sjöng hon tillsammans med den italienske barytonen, Giovanni Belletti och det är nog klart att han inspirerade henne att söka sig till sångpedagogen Manuel Garcia i Paris för att få hjälp med sina röstproblem. Jenny Lind for till Paris för ett års utbildning tillsammans med  Manuel Garcia.

Deras första möte blev dock inte ett angenämt möte utan Garcia konstaterade att hennes röst var slut,men om hon gjorde ett röstuppehåll på sex veckor var han beredd att träffa henne igen för att ta ställning till om han ville ta henne under sina vingars beskydd.

Jenny Lind stannade ett år i Paris men sjöng inte en enda ton offentligt under sin tid i Paris. I Paris mötte hon kompositören Giacomo Meyerbeer, vilket ledde till engagemang i Berlin. Bl a sjöng hon en ledande roll i Meyerbeers opera Ein feldlager in Schlesien där hon debuterade i  rollen som Vielka efter nyår 1845. Men redan i december 1844 debuterade hon som Norma i Bellinis opera med samma namn.

Att resa till kontinenten på 1840-talet gick vanligtvis till så att första etappen gick med båt till Lübeck och därifrån vidare med hästdroska eller tåg. När resan gick till Paris innebar det en fortsatt resa till sjöss och sista etappen avslutades med hästdroska. Man reste aldrig ensam och på de tidiga resorna hade hon sällskap av sin adoptivsyster,  Louise Johansson.

I samband med sitt engagemang i Berlin skrevs den första biografin om Jenny Lind av Charlotte Birch Pfeiffer. Den publicerades ursprungligen under några dagar i en av Berlins stora tidningar och ingick i reklamkampanjen att göra henne känd för publiken i Berlin.

1846 accepterade Jenny Lind ett anbud om gästspel i Wien från chefen Franz Pokorny för Theater an der Wien. Jenny Lind konstaterade efteråt att hon hade tjänat  lika mycket på fem veckors engagemang i Wien som hon hade gjort på fem månader i Berlin.

I maj 1848 gav hon sin sista föreställning på Kungliga Teatern i Stockholm och året efter sjöng hon sin sista operaföreställning  på Her Majestys Theatre i London

Detta innebar inte att Jenny Lind slutade sjunga utan faktiskt bara att hon slutade sjunga på operahusen. I stället ägnade hon sig åt omfattande turnéer främst i Tyskland och England.

I slutet av 1849 skrev hon under ett kontrakt med  den amerikanske demonpromotorn P T Barnum som innebar att hon skulle medverka i 150 konserter i Amerika och på Cuba. Det fanns en klausul i avtalet som gav henne rätt att bryta överenskommelsen om hon betalade tillbaka en viss summa för varje avstådd föreställning.

Efter att hon blivit fri från avtalet med Barnum fortsatte Jenny Lind turnén och besökte ytterligare ett stort antal orter.Musikalisk  ledare blev Otto Goldschmidt som hon tidigare var bekant med och hade umgåtts med under sina vistelser i Tyskland.

Innan den andra turnén startade gifte sig Jenny med Otto Goldschmidt i en privat ceremoni hos goda vänner i Boston.

När turnén var väl överstökad bosatte sig det nygifta paret först i Dresden, men efter några år där flyttade familjen till London. Allteftersom familjen utökades flyttade man till olika bostäder runtomkring London. Paret fick tre barn varav två av dem föddes i England och den äldste föddes i Dresden.

Paret fortsatte att turnera främst i England, Skottland och Wales, men också i Holland.

Under en period i slutet av sitt liv arbetade hon som professor i sång på Royal Academy of Music i London.

Hösten 1887 drabbades hon av sjukdom och den 2 november samma år avled hon i sitt sommarhem Wynd`s Point i byn Colville inte så långt från Malvern där hon ligger begravd tillsammans med sin man Otto Goldschmidt

Hon fick en minnesplakett uppsatt i Poets´Corner i Westminister Abbey, London

Ingela Tägil är fil.dr i musikvetenskap och solistutbildad sångerska. Hon disputerade på en avhandling om Jenny Linds säregna röst och tillhör en nystartad forskargrupp i Schweiz som experimenterar med analysmetoder för röst. Det här är hennes populärvetenskapliga debut.

MER ATT LÄSA

• Jenny Lind-sällskapet
• Om Jenny Lind
• About Charlotte Birch Pfeiffer
• Om Isak Berg
• About Otto Goldschmidt
• Sarah  Jenny Dunsmure
• Holland & Rockstrå
• Jenny Lind – stipendiater

Böcker