Jorun orm i öga, som opera hade sin upprinnelse i att Marie Samuelsson skrev en fråga till Kerstin Ekman: “Om mannen historiskt har haft makten över nedpräntandet av konstens kanon, hur har då kvinnans erfarenheter och perspektiv kunnat fortleva genom generationer?”
Kerstin Ekman kom då att tänka på Gudruns sorgesånger i Völsungasagan, och på teorier hon hade hört när hon studerade fornisländska om att sångerna var skrivna av en kvinna, vilket blev utgångspunkten i librettot.
Jorun orm i öga var Kerstin Ekmans debut som librettist till en opera. Det var även Marie Samuelssons första helaftonsopera
Jorun orm i öga i Vadstena synopsis 2013
AKT I
På gården
Jorun arbetar på gården. När hon hör gässen skria, Gudruns sång som Gumman sjöng kvällen innan. Den sången handlar om Gudruns sorg över hennes älskade Sigurd.
Arnulf, sonen i huset, vill vara ensam med Jorun som han är förälskad i.Han försöker skrämma bort Gumman med hån och nedsättande ord, men till sist är det Gumman som skrämmer bort Arnulf. Gumman visar Jorun vad hon har i påsen och varnar henne, både för Arnulf och för völsens makt.
Folket på gården har fest. När Jorun ser Gumman driver Arnulf på männen att håna henne. Kvinnorna vill höra Gumman sjunga om Gudruns sorg. Arnulf och männen påminner om att Gudrun nog inte sörjde så länge, eftersom hon gifte sig med Atle så snabbt efter Sigurds död. Gumman sjunger då om Gudruns hämnd på Atle,dödat hennes bror Gunnar. Galen av sorg och hämndbegär, utför hon sin onda handling.
Gudrun serverar sin make Atle att dricka ur tvä bägare, och att äta från ett dukat bord. När Atle väl druckit och ätit, berättar hon att det var deras egna barns skallar han druckit ur och deras kött han ätit. Gudrun säger till Atle att det var hans barn och att de var huggormsyngel. Gudrun har fått sin hämnd.
Gumman berättar att först när hallen brann om natten, släcktes Gudruns hat. Jorun kallar Gudrun grym. Gumman kallar henne stark.
I skogen
Jorun och Arnulf älskar med varandra. Gumman ser Jorun och Arnulf i skogen. Gumman varnar Jorun för stort folk. Jorun vill inte lyssna.
Om hösten samma år
Folket dukar till bröllop mellan Arnulf och den rika Helga.
Jorun är inte med på festen. Hon är ensam. Hennes älskade gifter sig med en annan. Hon blöder ur underlivet. Hon ber Gumman om hjälp att stoppa blödningen med milda örter. Gumman, som vill Joruns bästa, vill att hon ska mista barnet som Jorun kallar sin liljelök. Det vore en stor skam att föda Arnulfs barn. Hon föder fram ett dött foster.
Festandet pågår samtidigt. Folket föser brudparet till bröllopssängen. Arnulf ska göra rätt för sig som Helgas man. Nu hämtar folket Gumman. Hon ska sjunga om hur man och kvinna älskar i brudsängen. Trots att hon är tagen av Joruns missfall, sjunger Gumman om Oddrun och Gunnar som gifte sig mot sina släkters vilja. Och om hur det njöt varandra i skogen.
Oddrun och Gunnar gömmer sig i skogen. Oddrun oroas av en ropande fågel, hon tror att något ont ska ske. Gunnar försöker lugna henne. För sent upptäcker Gunnar de två män som överfaller över honom. Oddrun erbjuder rikedomar till männen men de hånar henne och för bort Gunnar. Hon sörjer sin älskade Gunnar.
Folket frågar om Oddrun hämnades men Gumman berättar att hon istället blev till en som hjälpte, hon blev jordemor
9 månader har gått
Helga tror att hon ska snart föda. Gumman kommer för att hjälpa henne vid förlossningen. Helga oroas av sin dröm om en varg som slet barnet ur hennes buk. Gumman säger till Helga att hennes barn är tryggt. Helga försäkrar sig om att Gumman har kniven, linnet och löken med sig eftersom hästen ska slaktas och en völse ska tillverkas.
Jorun har lyssnat i bakgrunden. När Helga går anklagar Jorun Gumman för att hon hjälper Helga. Gumman säger att hon är jordemor hennes händer är till för att hjälpa alla.
Jorun är bitter över Arnulfs svek och hon avslöjar för Gumman att Helga varit otrogen mot Arnulf och väntar en annan mans barn. Gumman varnar Jorun för bitterheten. Jorun hotar att avslöja Helga så snart barnet är fött. Gumman får Jorun att inse att det är mycket farligt för henne att säga något.
AKT II
I skogen några dagar senare
Folket har fest i skogen. Helga har gått över tiden, hon har ännu inte fött. Folket ber Gumman att sjunga för dem. Hon tänker än en gång sjunga om Gudruns sorg, men de vill hellre höra om Herkja- trälinnan som sagt att Gudrun varit otrogen. Sången berättar vad stort folk gör med den som vill dem illa.
Herkja ska bevisa att hon talar sanning genom att doppa ner sina händer i kokande vatten. Trots att Herkja talar sanning skållas hennes händer. Gudrun själv doppar ner sina händer och de förblir oskadda.
Husfolket frågar om Herkja fick vara kvar på gården. Gumman berättar att Herkja leddes ut i skogen och begravdes i ett kärr
Gumman frågar om Jorun nu förstår att hon bör tiga om Helgas barn. Jorun förstår
Festen förvandlas till en hyllning av völsen. Den ger styrka och ork att bära, arbeta och att föda. Den avskurna hästlemmen skrämmer Jorun; den är förbunden med makt och våld. Hon vill något annat.
20 år senare
Arnulf har dött. Gumman kommer vandrande tillbaka till gården.Hon är mycket sjuk. Jorun och Gumman möts igen. Jorun berättar att hon som jordemor gjort så som Gumman lärt henne. Alla som behövt hjälp att föda har hon hjälpt. Gumman ska snart dö. Hon önskar att Jorun ska sjunga hennes sånger Jorun svarar att hon kan dem alla.
Jorun visar fram två rödhåriga ynglingar, som hon kallar sina Rovor.Det är Helgas tvillingar som hon födde på natten efter völseblotet. Jorun berättar att hon har fostrat dem, eftersom Helga aldrig ville veta av dem. Arnulf anade att de inte var hans barn. Jorun berättar att när Arnulf skulle dö ville han bli begravd stående innanför husets dörr.
Jorun har börjat dikta egna sånger Hon sjunger en av dem för Gumman. Den handlar om hennes ofödda barn, hennes liljelök och om sorgen som blev hennes.
Gudrun sörjer sin älskade Sigurd. När hon miste sin kärlek, tynade hon bort, torkade ut och var inte kvinna längre.
Gumman ger sin påse till Jorun. I påsen finns allt som Gumman äger och där finns också völsen. Den vill hon att Jorun ska ha. Gumman faller i dvala och Jorun somnar Hon drömmer om våld, om män och kvinnor som slåss och om makt och mörker I drömmen dör en rödhårig man som påminner om en av hennes Rovor.
När Jorun vaknar har Gumman dött. Jorun sjunger om livet och om hur alla likt löv till slut faller till marken och vissnar bort. Jorun tar fram Gummans påse, letar upp völsen och förstör den.
Ytterligare 20 år senare
Efter många år som vandrande jordemor och skald återvänder Jorun till gården. Hon känner igen sig och minns. Jorun återser Rovan, en av tvillingarna som hon fostrat. Han berättar att hans tvillingbror har dött i en strid som gällde ders mors heder. Jorun förstår att hennes dröm om våld var sann och att han dött för ingenting.
Helga hör Jorun säga detta och undrar om Jorun kommit för att håna. Hon berättar att folket förr hade kallat henne för Jorun orm i öga. Det var för den skarpa blickens skull.
Men Jorun kommer som jordemor, och hon kommer för att hjälpa. Rovans hustru ska föda och Jorun är här för att förlösa henne. En flicka föds och sjungs välkommen av folket.
Gumman kommer tillbaka. Hon är förvandlad. Det hon inte var i livet har hon blivit i döden. Även om hon kallades häxa var hon också jordemor åt kvinnor som skulle föda. Alla hade de lika ont och hon hjälpte dem. Jorun frågar Gumman om hon var valan som visste allt.
-Ja, jag var valan som visste. Nu vet du vad jag vet. Eller gör du det inte? Valans ord från Eddan ekar kvar efter henne. Vet vi nu? Eller gör vi det inte?
UPPHOVSPERSONER
Musik: Marie Samulsson Libretto: Kerstin Ekman
Premiär
Bröllopssalen på Vadstena slott 19.7.2013
Operaroll, rösttyp
| Roll | Rösttyp |
|---|---|
| Gumman | alt |
| Jorun | sopran |
| Arnulf/Atle/Gunnar/Rovan | baryton |
| Helga/Gudrun/Oddrun | mezzosopran |
| Husfolk samt övriga roller | |
| Herkja | sopran |
| Arnulfs mor | sopran |
| Arnulfs far | baryton |
| Kör alt | |
| Kör tenor | |
| Kör bas |
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
