75 / 100

Drivs med Rank Math SEO

I helgen var jag på säsongens näst sista planerade operaresa. Den här gången skulle jag se La Gioconda på Deutsche Oper i Berlin och Italienskan i Alger på Semperoperan i Dresden.

La Gioconda på Deutsche Oper 2008

Tågresan

Äventyret började tidigt med tågresan till Berlin. Tåget gick 7,42 från Köpenhamn så jag åkte hemifrån redan strax efter klockan sex. Man vet ju aldrig om Öresundstågen är i tid eller ej. Jag brukar ju åka buss i vanliga fall, men eftersom jag tycker om att åka tåg så hade jag den här gången köpt en enkelbiljett till Berlin för 349 DKR. Resan till Berlin gick bra, även om jag tyckte att tåget gick långsamt. Men efter Hamburg så gick det desto fortare.

Väl framme i Berlin tog jag S-Bahn till Berlin Zoo och därefter en rask promenad till mitt stamlokus i staden, Agon Opera nästan nere i slutet på Kürfurstendam. Operan började redan klockan 18:00 vilket jag inte alls hade räknat med så det blev lite jäktigt, men operan ligger på promenadavstånd från hotellet. Däremot fanns det ingen möjlighet att äta på min favoritrestaurang den italienska Don Giovanni, strax innan operan.

Väl inne på operan upptäckte jag att operan inte skulle vara slut förrän 22,30. Fyra akter, ja det visste jag ju, men inte att det var en halvtimmes paus mellan varje akt. På så vis blev operan nästan av Wagner-mått. Men det blev nog detta års största upplevelse.

Den här kvällen stämde allt. Inför varje aktbyte applåderade vi den vackra och tidsenliga dekoren. Och det var nog länge sedan jag har varit med om något liknande.Sångarna gjorde kvällen till en oförglömlig upplevelse, men jag skall avstå från att göra en enskild bedömning av dem. De var alla alldeles utmärkta. Orkestern under ledning av Laurent Campellone var också ypperliga.

Ett särskilt hedersomnämnande måste jag nog ge till dansarna i den bekanta Timmarnas dans. Jag är normalt inte mycket för balett, men i detta sammanhang var det fantastiskt vackert att skåda. Poängen blir 5 stjärnor av lika många möjliga.

På söndagmorgonen var så dags att bege sig med tåg till Dresden. Jag tittade på en stadskarta över Berlin och bestämde mig för att promenera från hotellet till Berlin Hauptbahnhof. Jag räknade med att det den promenaden skulle ta lite mer än en halvtimme i anspråk. Den tog en timme och tio minuter. Så väl framme vid stationen var jag både trött och irriterad. Ingen bra start på dagen då jag dessutom hade fått hoppa över frukosten på hotellet på grund av att frukostmatsalen var fullspäckad, men så blir det om man inte går upp i tid.

Italienskan i Algier på Semperoper

Tågresan till Dresden gick bra, men om möjligt ännu långsammare än sträckan Köpenhamn-Hamburg. Jag åkte med Budapest-Keleti tåget, men i tyska vagnar.Framme i Dresden gällde det nu att hitta hotellet, ett Ibishotell. När jag kom ut från Hauptbahnhof i Dresden såg jag nästan genast tre höghus där det fanns ett ibishotell i varje. Till slut förstod jag att varje hotell dessutom hade ett eget namn och då var det ju inget problem att hitta rätt.

Jag var i Dresden redan vid 13-tiden så jag hade gott om tid att strosa runt i den gamla delen av staden, men tyvärr fick jag ingen möjlighet att besöka Frauen-kyrkan för där var det konsert den dagen. Och en båttur på Elbe var inte att tänka på. Då måste man vara i Dresden redan tidigt på morgonen.

I kväll skulle jag se Rossinis Italienskan i Alger. Föreställningen började klockan 19.00. Även denna föreställning blev till en fantastisk fin upplevelse.Orkestern dirigerades av Alessandro De Marchi på ett mycket förtjänstfullt vis.Jag blev lite orolig när jag först såg storleken på orkestern, men det löd alldeles förträffligt. Även denna kväll gjorde sångarna lysande insatser och scenografin var mycket effektfull. Det blev också en hel del tillfälle till ett gott skratt, och det är ju aldrig fel.

Efter en god natts sömn var det så dags att påbörja hemresan via Berlin. Jag anlände till Berlin redan klockan 11,00 och tåget till Köpenhamn skulle inte avgå förrän strax före halvfyra. Så det blev tid till en promenad även denna gång. Jag lämnade in bagaget i effektförvaringen och begav mig ut på stan och mötte våren. Det kände fint.

I god tid innan avgång stod jag och många andra och väntade på tågets ankomst till stationen. Två minuter före utsatt avgångstid anlände tåget till perrongen. Det uppstod full panik när det uppdagades att alla vagnar var felmärkta och en del dessutom saknade vagnsnummer, men ombord kom jag som jag trodde på rätt vagn, eftersom jag frågade konduktören var min vagn var placerad. Det blev naturligtvis helt fel jag skulle sitta i vagn 31, men hade blivit anvisad vagn 41.

Efter att den värsta kalabaliken lagts sig kunde jag konstatera att det inte fanns någon plats över till mig. Jag såg framför mig en ståplats till nästa station drygt en timme senare. Det var jag ju måttligt intresserad av.

Jag fick tag på konduktören och efter en stunds diskussion blev jag placerad i en förstaklassvagn och där fick jag sitta till Hamburg. Dessutom fick jag en kopp the utan särskild kostnad serverad vid min plats. På Deutsche Bahn får man annars själv betala vad man önskar dricka eller äta. I Hamburg bytte jag till Köpenhamnsdelen av tåget, den del jag satt i skulle nämligen gå till Århus.

Småningom anlände jag till Köpenhamn och kunde sedan utan väntetid komma direkt vidare till Malmö efter ett par upplevelserika dagar i Tyskland.