Löftet – kompendium av Viveca Carleson 2022

av Mogens H Andersson |tisdag 15 februari 2022 | Synopsis

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022

Löftet – kompendium av Viveca Carleson 2022

av Mogens H Andersson | feb 15, 2022 | Synopsis

89 / 100

Drivs med Rank Math SEO

Löftet är berättelsen om Ava, som skiljs från sin make Teo i ett koncentrationsläger. Efter krigsslutet är hon fast besluten att finna honom igen, och hon är beredd att söka över hela det krigshärjade och traumatiserade Europa. Vi följer med henne på en resa mellan verklighet och dröm, hopp och förtvivlan.

Löftet – kompendium av Viveca Carleson 2022

Sjuttiosex år efter befrielsen av Auschwitz kommer denna verklighetsbaserade opera om Ava och Teo och om kärlekens oövervinnerliga kraft. »Vi befinner oss i en tid utanför tiden. När krigets offer tar sina första stapplande steg för att försöka återerövra sin mänsklighet.« Så beskriver librettisten Susanne Marko berättelsen, inspirerad av sin egen familjehistoria. Verket är skapat för Kungliga Operan i ett samarbete med tonsättaren Mats Larsson Gothe och får urpremiär den 27 januari, på den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – en dag för att hedra offren och påminna oss om att vi alltid ska verka för att det ondskefulla aldrig någonsin ska få fotfäste och återuppstå i vårt samhälle.

HANDLING I KORTHET

Löftet i dag på Förintelsens minnesdag - Operan Play

Foton Kungliga Operan/Sören Vilks

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022 1

Foton Kungliga Operan/Sören Vilks

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022 2

Foton Kungliga Operan/Sören Vilks

Löftet är berättelsen om Ava, som skiljs från sin make Teo i ett koncentrationsläger. Efter krigsslutet är hon fast besluten att finna honom igen, och hon är beredd att söka över hela det krigshärjade och traumatiserade Europa. Vi följer med henne på en resa mellan verklighet och dröm, hopp och förtvivlan.

MEDVERKANDE PÅ SCEN

AVA – Hanna Huáhr Hanna Husáhr

ROSA – Agnes Auer Agnes Auer / Madeleine Allsop

TEO – Karl Magnus Fredriksson

GUSTAV – Niklas Björling Rygert

MARIA – Susann Végh

FRITZ – Kristian Flor

JOSEF – Clifford Lewis

DAVID – Jesper Taube

ELISABETH – Karolina Blixt

ISAC – Peter Achrén

Mattias Milder

IVAN – Kristina Hansson Unander

Anna Danielsson

JUDITH – Kristina Martling

Klementina Savnik

ESTER – Anneli Jupither

Maria Matyazova Milder

SARA – Cecilia Nannesson

Madeleine Barringer

DJURMAN – Andreas Lundmark

Johan Rydh https://rydh.org/

MIRIAM – Louise Reitberger

SAMUEL – Michael Axelsson Michael Axelsson

Mikael Stenbaek Michael Stenbaek

REBECCA – Jessica Forsell

BASIA – Lina Hägerström Kindblad

DIRIGENT – Alan Gilbert

Kungliga Hovkapellet

Kungliga Operans kör

MEDVERKANDE – PRODUKTION

MUSIK – Mats Larsson Gothe Mats Larsson Gothe

TEXT – Susanne Marko Wikipedia

REGI – Stefan Larsson

SCENOGRAFI – Sven Haraldsson

KOSTYM – Nina Sandström

LJUS – Torben Lendorph

DRAMATURG – Katarina Aronsson Tidskriften OPERA

FILM – Andrea Grettve Backa Teater Göteborg

OM KOMPOSITÖREN

Mats Larsson Gothe matslarssongothe.com/ Mats Niklas Larsson Gothe, född 29 juni 1965 i Lammhult , är en svensk tonsättare .

BIOGRAFI

Larsson Gothe studerade vid Ingesunds Musikhögskola under 1980-talet och fortsatte sedan med studier i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1988–1995 med bland andra Sven –David Sandström<a href=”https://sv.wikipedia.org/wiki/SvenDavid_Sandstr%C3%B6m”>, Pär Lindgren och Daniel Börtz som lärare. Efter examen har han varit verksam som tonsättare på heltid. Han kompletterade sina studier med ett år på Sibeliusakademin 1990–1991 med Kalevi Aho som lärare och olika studieperioder i Italien där han studerade för Atli Ingólfsson .

Larsson Gothe har komponerat i många olika genrer med tonvikt på orkestermusik och solokonserter , men även kammarmusik och opera . Han fick ett större genombrott med helaftonsoperan Poet & Prophetess, uruppförd på Norrlandsoperan i mars 2008. Åren 2009–2012 var Larsson Gothe hustonsättare vid Norrlandsoperan i Umeå .

Stor uppmärksamhet väckte också operan Blanche & Marie vid urpremiären på Norrlandsoperan 10 oktober 2014 i samband med Umeås Kulturhuvudstadsår , liksom operan Silverfågeln om Jussi Björling 10 juli 2015 i Vattnäs konsertlada ^]Blanche & Marie är baserad på PO Enquists Boken om Blanche och Marie och sändes i Sveriges Television 19 september 2015. För denna opera tilldelades han även Svenska Dagbladets operapris .

UTMÄRKELSER och PRISER

2021 – Medaljen Litteris et Artibus i guld av 8:e storleken (GMleta)
för framstående konstnärliga insatser som tonsättare
2003 – Mindre Christ Johnson –priset för Violinkonsert
2008 – Carin Malmlöf –Forsslings Pris
2009 – Tonsättarpriset till Bo Wallners minne
2015 – Svenska Dagbladets operapris för operan Blanche & Marie
2015 – Musikförläggarnas pris för operan Blanche & Marie
2016 – Grammis för Symphony No. 2 (Db Productions CD 172)
2018 – Stora Christ Johnson –priset för “…de Blanche et Marie…” – Symphony No. 3

VERKFÖRTECKNING

ORKESTERVERK

Prelude, Dance and Conclusion för symfonisk blåsorkester (1988–89) Stråkkvartett nr 2: Exposition, Peripeti och Katastrof för stråkorkester (1989)

Symfoni nr 1: Mixing Memories and

Desires för orkester (1990–92)

Houses in motion för orkester (1993)

Lugubre för orkester (1994)

Poi för orkester (1998)

Lunaire för stråkorkester (1999–2000) Symfoni nr 2: … sunt lacrimae rerum för orkester (2009)

Lied von der Erde för stråkorkester (2011)

The Apotheosis of the Dance för orkester (2012)

The Autumn Diary för kammarorkester (2013–14)

Symfoni nr 3: …de Blanche et Cielo för orkester (2003)

SOLOKONSERTER

Marie… (2015)
Homage to the Neon-sign of las Palaz
Bingo, konsert för tuba och stråkorkester (1991/94)
While för horn och kammarorkester (1992)
Clockworks för brasskvintett och blåsorkester (1992) Konsert för trombon och blåsinstrument (1995)
Konsert för trumpet och orkester (1996)
Konsert för piano och kammarorkester (1997)
Konsert för cello och blåsinstrument (1999)

MacchinAria, konsert för 6 slagverkare och blåsorkester (2001–02) MacchinAria II, konsert för 6
slagverkare och blåsinstrument (2001–2002/04)
Valley Music, dubbelkonsert för 2 pukslagare och blåsorkester (2002)
Konsert för klarinett och orkester (2004)
Sombre för jazz-tenorsaxofon och stråkar (2005–06)
Konsert för violin, cello och orkester: Sisyphus’ Dreams (2009–10) Ricerco 2, konsert för fagott och orkester (2011)
Konsert för violin och blåsinstrument (2000–01)

BRASSENSEMBLE

There’s a Wideness in Lord’s Variationer över ett tema av Anders Mercy(Det finns djup i Herrens Hillborg för 5 trumpeter, flygelhorn, 3 godhet) variationer för brassband över valthorn, 4 tromboner, 3 tubor och en tysk 1700-talsmelodi (1988)
slagverk (1993)
Laudes för brassband (1990)
Symphonies for Brass för 4 trumpeter,Touche för brassband (1991) valthorn, 4 tromboner och tuba (2005)

KAMMARMUSIK

Elegi & Scherzo för violin och piano (1982)
Sonatine nr 1 för saxofon och piano (1982)
Sonatine nr 2för saxofon och piano (1987)
Opus 1 (xnirys) för soloflöjt (1988) Stråkkvartett nr 2: Exposition, Peripeti och Katastrof (1989) Gopak för saxofonkvartett (1989) Whirls in Crouching Positions för altsax och marimba (1990)
Jingle för flöjt, klarinett, 2 fagotter, 2 trumpeter, 2 tromboner, slagverk och piano (ad lib.) (1991) Dr Caligari för violin och piano (1991)
Tivoli för ackordion och blåsarkvintett (1992)
…för Jonhäll och piano för flöjt och piano (1992)
Procession för brasskvintett (1992) Clockworks för brasskvintett, 2 pianon och pukor (1992/94) Interlude för piano och stråkkvartett (1993)
Houses in Motion för flöjt, violin, cello och piano (1993)Last Call Before Closing för solotrombom (1993)

Houses in Motion II för flöjt, violin, cello och piano (1993/94) Hillborg-variationerna för brasskvintett (1993/96)

Valkyrieritt för piano (1994) The Ride of the Valkyries II för soloviolin (1996) Oscuro för 2 vibrafoner och 2 marimbor (1997–98) D’altro canto för tuba och blåaskvintett (1998)

Anaphora för piccolatrumpet och marimba (1998–99) Anaphora II för solomarimba (1998–99) a presto för flöjt, violin, cello och piano (2000) Paesaggi di Wahlberg för saxofonkvartett (2000) Ricerco 1> för solofagott (2002)

Triple Duo för oboe och slagverk (2003)

Revelationes celestes för blåsarkvintett (2003)

Viocla Perpia för violin, klarinett, slagverk och piano (2004) Stråkkvartett nr 3: Visioni ed estasi (2004)

Epilogos för cello och piano (2008–09)

In modo lidico (Ein Heiliger

Dankgesang) för stråkkvartett (2017)

Kadens till Brahms violinkonsert för violin (2017)

VOKALMUSIK

Höstsång för baryton och orkester till text av Håkan Sandell (2003) Vindhymn för manskör till text av Håkan Sandell (2005)

Lilits återkomst för blandad kör och 7 instrument till text av Joumana Haddad (2010)

Ur en anteckningsbok. Magnificat för alt och orkester till text av Håkan Sandell (2012) Anders Eliasson (tonsättare) in memoriam

Solskenet för altsolo och manskör a cappella till text av Gustaf Fröding (2015–16)

Intet mörker där skall vara för blandad kör och brassband till text ur psalm 300 (2021) Epilog till Sven –David Sandströms ”Tystnar ofta nog vår sång”.

Opera Blod , en vampyropera i vår tid med libretto av Lucia Cajchanova (1994–95)

Poet & Prophetess, opera i 3 akter med libretto av Michael Williams (2005–07)

Inauguro fanfar för två kvintstämda kontrabasar (2019) Caccio för soloviolin (2020)

Blanche & Marie , opera i 2 akter med libretto av Maria Sundqvist efter P.O. Enquists roman (2012–14)

Silverfågeln, opera i 2 akter om Jussi Björling efter Yrsa Stenius bok Tills vingen brister med libretto av Greta Sundberg (2014–15)

African Prophetess, opera i 1 akt för 5 solister, kör och orkester med libretto på engelska av Michael Williams [bygger på Poet & Prophetess](2007/2015)

Ringen – en kammaroperamelodram, opera i 1 akt för barytonskådespelare och stråktrio med libretto av Elisabet Ljungar efter ett romanfragment av Hjalmar Söderberg (2017)

Löftet, opera i 2 akter med libretto av Susanne Marko (2017–19)

OM LÖFTET

Urpremiär för Löftet – nyskriven opera om kärlek i skuggan av Förintelsen Löftet är en berättelse om kärlekens oövervinnerliga kraft och mänsklighetens mörkaste vrår. Verket är skapat direkt för Kungliga Operan och vid urpremiären som sker den 27 januari kl 19, på Förintelsens minnesdag, visas det på fyra scener samtidigt: Kungliga Operans stora scen och direktsänt via Operan Play, OperaVision och Folkets Hus och Parker. I en tidlös berättelse som träffar rakt i hjärtat får vi följa de två älskande Ava och Teo, som skiljs åt under andra världskrigets slutskede. Under sökandet efter varandra färdas de genom ett söndertrasat Europa med döden som ständig följeslagare. Men hoppet om liv gör att de vågar mörket och lita på att kärleken övervinner allt.

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022 3

Foto Kungliga Operan/Sören Vilks

Genom direktsändningen via tre kanaler får en stor publik både inom och utanför Sverige chans att uppleva urpremiären. Operan framförs på svenska och sändningen via OperaVision textas på engelska. Det hör inte till vanligheterna att en nyskriven opera på svenska har väckt ett så stort intresse, både inom Sverige och i övriga Europa, redan innan den har hunnit få premiär.

Löftet är ett fantastiskt nytt verk, ett som går långt utöver beskrivningar som “kraftfull” och “rörande”. Inget av det du kommer att se och höra kommer att lämna dina tankar på länge. Och det är precis så det ska vara. Vi borde alla vara tacksamma. Vi måste alltid minnas«, säger Michael Cavanagh, konstnärlig chef för operasektionen.

Löftet är specialbeställd av Kungliga Operan, skapad direkt för Stora scenen av tonsättaren Mats Larsson Gothe och librettisten Susanne Marko, i regi av Stefan Larsson. Musiken framförs av Kungliga Hovkapellet i ledning av dirigent Alan Gilbert, Kungliga Operans musikchef. I rollen som Ava ser vi den hyllade sopranen Hanna Husáhr och Karl-Magnus Fredriksson gör rollen som Teo. Mats Larsson Gothe om hur han skapat stort utrymme för kören i verket: Kungliga Operans kör med sina 54 medlemmar är extremt välutbildade sångare. Det finns många soloinpass från körsångarna – människor som träder fram ur kören, “de dödas kör”, och berättar lite om sig själva. De är ju döda, men de berättar om vilka de var när levde. Det här är en opera som ibland närmar sig oratorieformen. Min förhoppning är att den även ska kunna framföras konsertant i framtiden, som ett oratorium.«

Arbetet med Löftet har präglats av hållbarhet. Kostymerna, som är skapade av Nina Sandström, består av 100% återvunnet och återbrukat material. Många av plaggen har Nina hittat second hand och anpassat med hjälp av växtfärgning och omsömnad.

Löftet - modern opera som griper tag i mig

Fotograf: Sören vilks

Susanne Marko om den sanna historien bakom berättelsen i Löftet

1944 gifte sig mina föräldrar –i Förintelsens dödsskugga. Strax därpå deporterades de till Auschwitz, där de slets ifrån varandra. När min far befriades 1945, fanns hos honom bara en tanke, en vilja: han måste hitta sin älskade. Så begav sig min far ut på en vettlös resa, rakt in i mörkrets hjärta. In i ett sönderslitet, sargat, sårat, sinnessjukt Europa – för att leta efter sin fru.«

URPREMIÄREN I OLIKA MEDIER

Folkets Hus och Parker

Vermlands-Sällskapet

Musikaliska Akademien

PRESS/RECENSIONER

PRAKTISKA UPPLYSNINGAR

Premiärsamtal – Inspelat premiärsamtal

Fördjupa din förståelse för verket – möt teamet bakom föreställningen och medverkande i våra populära premiärsamtal! Dramaturg Katarina Aronsson möter Mats Larsson Gothe (tonsättare) och Susanne Marko (librettist).

På grund av den rådande situationen väljer vi att spela in samtalet utan publik och sedan tillgängliggöra det online för så många som möjligt.

TILLGÄNGLIGT PÅ OPERAN.SE I SAMBAND MED URPREMIÄREN 27 JANUARI.

OPERAN EXTRA

I samband med Löftet kommer ett antal samtal att äga rum.29 JANUARI 2022 i Guldfoajén kl. 14.00, fri entré.

Samtal med Tobias Rawet, överlevare. I samarbete med Judisk kultur i Sverige. Samtalet leds av Lizzie Scheja.

1 FEBRUARI i Guldfoajén kl. 18.00, fri entré.

Samtal om det nya förintelsemuseet som öppnar i Stockholm sommaren 2022. I samarbete med Forum för levande historia.

Medverkande: Johan Landgren, Forum för levande historia och Katherine Hauptman, museichef Historiska museet.

15 FEBRUARI i Guldfoajén kl. 18.00, fri entré.

Göran Rosenberg och Elisabeth Åsbrink samtalar om förintelsen och fiktionen. Moderator: Ricki Neuman. I samarbete med Judisk kultur i Sverige.

Med reservation för ändringar.

På grund av rådande restriktioner har vi ett begränsat antal platser vid samtalen om 50 personer.

FÖRESTÄLLNINGSDATUM

TORSDAG 27 JANUARI 19:00 LÖRDAG 5 FEBRUARI 15:00

Biljetter släpps inom kort Biljetter släpps inom kort

LÖRDAG 29 JANUARI 15:00 TISDAG 15 FEBRUARI 19:00

Biljetter släpps inom kort

TISDAG 1 FEBRUARI 19:00 TORSDAG 24 FEBRUARI 19:00

LÖRDAG 5 MARS 15:00

https://www.operan.se/valjbiljetter/seatmap/24887

SPRÅK – Framförs på svenska med svenska undertexter.

FÖRESTÄLLNINGENS LÄNGD – Ca. 2 timmar 30 minuter, inklusive paus.

Löftet - modern opera som griper tag i mig

Löftet. Foto Kungliga Operan/Sören Vilks

FÖRINTELSEN

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022 4

Lägerläkaren Fritz Klein i en massgrav vid befrielsen av BergenBelsen i april 1945.

Karta över de största och mest kända koncentrationslägren och gettona Förintelsen (av tyska: Die Vernichtung [dɪ ˌfɛɐ̯ ˈnɪçtʊŋ] ( lyssna); även känt som Shoah (hebreiska: השואה [(h)aʃɔ(ʔ)ˈa], HaShoah, “katastrofen”) var ett folkmord där omkring sex miljoner judar dödades av Nazityskland under perioden kring andra världskriget. En bredare definition inbegriper även naziregimens systematiska dödande av andra grupper, som romer, sovjetiska krigsfångar, polacker, civila sovjetmedborgare, homosexuella, personer med funktionsnedsättningar, Jehovas vittnen och andra politiska och religiösa motståndare. Med denna vidare definition är det totala antalet offer för Förintelsen mellan 11 och 17 miljoner människor.

Det beräknas att Tysklands nazistiska regering under sina 12 år vid makten dödade mellan 5,6 miljoner och 6,3 miljoner judar, varav cirka 2,9 miljoner i förintelseläger där många mördades i gaskammare eller dog på grund av misshandel, svält, sjukdomar och hårt arbete. I siffrorna 5,6–6,3 miljoner ingår även de cirka en och en halv miljon judar som arkebuserades av bland annat de mobila insatsstyrkorna, Einsatzgruppen, på östfronten och de omkring 800 000 som dog till följd av gettoiseringen.

Det svenska namnet är en översättning av tyskans Die Vernichtung. Andra begrepp som används är “Shoa” även stavat “Shoah” eller, främst på tyska, “Schoah” samt “Holocaust”.

Förintelsen skiljer sig från andra folkmord i historien på grund av de systematiska, industriella och statligt organiserade mordmetoderna och ifråga om nazisternas rasideologi som betraktade den germanska “ariska rasen” som en härskarras. Genom de antisemitiska Nürnberglagarna som antogs 1935 påbörjades lagstiftningen som särskiljde judar, och även ”zigenare” och ”negrer”, från den tyska så kallade ”ariska” folkgemenskapen. Lagarna, som i sin helhet heter Lagen till skydd för det tyska blodet och den tyska äran, bestämde vem som var av tyskt blod, blandras, heljude, halvjude eller kvartsjude. Äktenskap mellan judar och tyskar förbjöds och judarna fråntogs fullt medborgarskap och förlorade rösträtt och tillträde till offentliga arbeten.

Systematisk förföljelse av judar har ägt rum upprepade gånger i historien och omnämns redan i Bibeln, och senare speciellt i Europa, sedan medeltiden. I Tyskland hade många judar antagit tyska efternamn och många, särskilt under 1800talet, hade även konverterat till kristendomen i sin strävan att integreras och vara “goda tyskar” och förväntade sig därför inte att de skulle förlora sina medborgerliga rättigheter.

År 1933 fanns i Tyskland cirka 525 000 troende judar och 180 000 assimilerade, totalt 790 000 kategoriserade som etniska judar till minst 1/4. Tio år senare var de färre än 32 000. Cirka 300 000 hade lyckats lämna Tyskland på något sätt.

ETYMOLOGI OH BEGREPPETS ANVÄNDNING

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022 5

En soldat siktar på en kvinna och hennes barn i Ivanhorod år 1942.

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022 6

Porten till förintelselägret Auschwitz med texten Arbeit macht frei översatt “Arbete ger frihet”.

Ordet “förintelse” finns belagt i svenskan sedan 1798, som en avledning av verbet “förinta” med betydelsen “vara [eller] bliva förintad; tillintetgörelse; död, förgängelse”.Begreppet “Förintelsen”, med särskild syftning till folkmordet på judar, är en direktöversättning av ett tyskt ord, Vernichtung, i den terminologi som nazistpartiet själva ibland kunde använda när man pratade om det systematiska mördandet av Europas judar, men fanns med redan i Tysksociala Reformpartiets program 1899. Vanligen använde nazistpartiet dock eufemismer som skylde gärningarnas brutalitet, till exempel “evakuering“, “specialbehandling” (Sonderbehandlung) eller “judefrågan“, som är ett begrepp som även användes i Europa under sekler. Begreppet “Förintelsen” kom att användas speciellt efter krigsslutet.^[^källa ^behövs^] Den hebreiska benämningen på förintelsen är “השואה”; “katastrof”, som brukar transkriberas “Shoa” “Shoah” eller “Schoah”. “Shoah” används även på franska.

Bland annat i modern tyska (parallellt med “Schoah”), engelska, danska och norska används begreppet Holocaust med betydelsen “eldoffer, helt brännoffer”, ursprungligen från grekiska ὁλόs (hel) och kau(s)tos (bränd), i bruk sedan antiken. Bibelns ord för judarnas ceremoniella brännoffer, som översatts holocaust, är dock (h)olokautoma Uttrycket har förekommit sedan medeltiden om omfattande massakrer, i synnerhet på judar. På jiddisch används ordet “חורבן” (“khurbn”, “katastrof”).Under andra världskriget användes begreppet holocaust sporadiskt och förekom som ett etablerat begrepp vid Israels självständighetsförklaring 1948.

Denna benämning kom i allmänt bruk år 1978 efter premiären av TV-serien Förintelsen etablerandet av Förintelsekommissionen av president Jimmy Carter.

FÖRINTELSENS HISTORIA

BAKGRUND I SAMTIDA SOCIALPSYKOLOGI

Nazitysklands kriminalpolitiska analys hade sin utgångspunkt i att de menade att brottslighet/asocialitet delvis fanns i arvsanslagen och att samhällsskydd och brottsprevention uppnås genom att hindra vissa människor att få barn; individerna ansågs bestå av ett dåligt biologiskt material som hotade samhället. Sociologen Zygmunt Bauman menar att de ideologiska ramverk som omgärdade socialbiologin och den sociala ingenjörskonsten utgjorde en del i det som möjliggjorde Förintelsen. Enligt kriminologen Jerzy Sarnecki är relationen mellan de tidiga kriminologernas människosyn och den raspolitik och rasideologi som fördes fram som statsideologi inte helt enkel men att länken måste understrykas, inte minst när det gäller Nazityskland

INSKRÅNKNINGAR

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022 7

Umschlagplatz (omstigningsplatsen) i Warszawas getto 1942/1943.

Nazistpartiet utnyttjade skickligt utbredda, gamla antisemitiska attityder, missnöjet efter första världskriget (Versaillesfördragets hårda villkor), ekonomisk misär, tidens rasbiologiska vetenskapstrender och somliga judars framgångar, för att uppvigla till skuldbeläggande av judarna för den ekonomiska depressionen i Tyskland. Nazistpartiet kom att konstruera uppfattningen att judarna hade ett samhällsfarligt, avvikande beteende och bestod av ett genetiskt undermåligt material, varför det var viktigt att begränsa deras rörlighet, för att i preventivt syfte skydda samhället mot brott och degenererad kultur. Även den politiska spänningen omkring kommunismens framstötar beskylldes till viss del vara styrd av judar; flera prominenta kommunistiska tänkare var judar. Nazistregimen, speciellt SA, uppviglade till och misshandlade politiska motståndare och judar. Den 30 januari 1933 utnämndes Hitler till tysk rikskansler och införde året därpå enpartidiktatur med sig själv som Führer.

Redan samma år inrättades i Dachau vid München det första koncentrationslägret. Här var huvudsakligen politiska motståndare internerade. Strax efter Hitlers maktövertagande inleddes inskränkandet av judarnas rättigheter. Judarna tvingades lämna myndighetstjänster, och från april 1933 blev deras affärer bojkottade. Med Nürnberglagarna 1935 miste judarna grundläggande medborgerliga rättigheter, sedan kom allt strängare lagliga begränsningar successivt fram till 1943. Väldigt intensiv var förföljelsen under Kristallnatten, 9 november till 10 november 1938, då många synagogor blev nerbrända och tusentals judiska affärer blev förstörda.

En del inom den tyska kyrkan protesterade mot utvecklingen med till exempel judediskrimineringen, i opposition mot nazifieringskrafterna och hitlerdyrkan inom kyrkan, och 1934 proklamerades Bekännelsekyrkan, där Karl Barth och Dietrich Bonhoeffer var viktiga gestalter. Denna förföljdes dock och många präster och ledare fängslades till exempel för hjälp till judar. Bonhoeffer med flera avrättades i andra världskrigets slutskede. Även andra skikt i det tyska samhället försökte skydda judiska medborgare. Mest känd idag är Oskar Schindler, en fabrikör som först bara utnyttjade judarna som arbetskraft^[^källa ^behövs^], men sedan såg till att rädda cirka 1200 judar från avrättning.

ÖVERGÅNG TILL SYSTEMATISKT FÖRFÖLJELSE

Hitler yttrade den 30 januari 1939 i den tyska Riksdagen: “Om den internationella finansjudendomen, inom och utom Europa, än en gång skulle lyckas störta folken in i ett världskrig, då blir resultatet inte en bolsjevisering av jorden och judenhetens seger, utan tvärtom den judiska rasens förintelse i Europa!”

Fram till andra världskrigets början 1939 var målet för nazistregimens politik att tvinga judarna till emigration ur Tyskland. Olika planer fanns för detta, bland annat en plan diskuterad 1940 att tvinga ut alla Europas judar till Madagaskar, kallad Madagaskarplanen. Vid ockupationen av Polen 1939 och fälttåget mot Ryssland 1941 ändrades nazistregimens strategi; man inledde ett utrotningskrig mot judarna, med ännu värre diskriminering och de tvingades enligt medeltida modell bära en synlig gul “judestjärna“ . I Polen införde den ockuperande nazistregimen en lag som kriminaliserade gömmande och/eller hjälpande av judar med påföljden att inte bara den aktive utan även hela dennes familj skulle avrättas. Omkring 800 polska familjer, inklusive små barn kom att avrättas till följd av lagen. I andra områden var straffsatsen för hjälp till judar mer differentierad.

I de flesta större städer som Nazityskland ockuperade tvingade man den judiska befolkningen att leva i särskilda getton, en studie av United States Holocaust Memorial Museum har identifierat 1150 sådana belägna i Frankrike i väster, i Tyskland självt och österut i Polen och Ryssland Judarna i staden och omgivande områden beordrades att flytta in i gettot. Gettona stängdes sedan för att förhindra in- och utresor. På grund av hunger, kyla och godtyckliga mord minskade folkmängden stadigt i dessa stängda getton. Från dessa getton deporterades senare judarna till koncentrationsläger. Gettot fick ha en judisk styrelse som förväntades välja ut dem som skulle komma i tur för deportation, något som dessa ibland vägrade medverka till och i stället valde kollektivt självmord.

Under Operation Barbarossa (kriget mot Sovjetunionen) följde Einsatzgruppen efter de reguljära arméerna. De företog massarkebuseringar av judiska civila, till exempel i Babij Jar vid Kiev, men även av andra sovjetmedborgare. Heydrich ansåg rättegångar vara onödigt tidsslöseri och befallde direkt avrättning för att hinna döda alla, i öst speciellt samhällsledare, präster, högutbildade och judar, och så krossa “undermänniskornas“ samhälle. SS stod över lagen och kunde inte dömas för brott.

KONCENTRATIONSLÄGER

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022 8

Fotografi från Buchenwald vid befrielsen den 16 april 1945.

Huvudartikel: Koncentrationsläger i Nazityskland

De nazistiska koncentrationslägren och förintelselägren var två olika typer av läger. Förintelselägren tillkom för att på ett snabbt och effektivt sätt mörda större grupper av judar inom Operation Reinhard som påbörjades 1941. Koncentrationslägren däremot var först endast tänkta som interneringsläger för politiska motståndare. Det första lägret Dachau inrättades i mars 1933, knappt två månader efter att Adolf Hitler blivit utnämnd till rikskansler. Under 1937/38 började Schutzstaffel även arrestera och internera kriminella och så kallade ”asociala”. På grund av motgångarna i kriget trappade Tyskland 1942 upp produktionen av krigsmaterial och fångarna i koncentrationslägren användes som slavarbetare. Nu skedde en kraftig ökning av antalet internerade fångar; människor deporterades från hela Europa till lägren. Inom Tyska Riket utgjorde judarna endast en mindre del av de internerade, däremot var de i majoritet i lägren i öst. Lägren Majdanek och Auschwitz–Birkenau skilde sig från de andra koncentrationslägren genom att de även blev förintelseläger. Bara i dessa två läger mördades över en miljon judar.

Från alla av Nazitysklands ockuperade länder deporterades judiska personer till koncentrationsläger. Många dog redan under transporten i de tillslutna järnvägsvagnarna, till exempel av törst. Efter ankomsten valde SS-läkare ut dem som kunde arbeta och dem som direkt skulle mördas. De sistnämnda, främst barn, gamla och sjuka, fördes direkt till gaskamrarna, som var kamouflerade som duschrum för att offren inte skulle fatta misstankar, ofta förda dit av kapo s kollaborerande, privilegierade fångar. Där blev de förgiftade med Zyklon B, ett medel mot skadedjur med blåsyra som verksamt ämne. Döden kom relativt snabbt, vanligen inom några minuter, men under stark ångest. Därefter brändes liken i krematorier. SS tog tillvara hår och guldtänder samt offrens personliga ägodelar, till exempel kläder, glasögon, väskor och värdesaker. Dock fick kapos ofta göra det värsta eftersom SS-männen själva kunde känna motvilja.

Det finns än i dag överlevande från koncentrationslägren, bland dem rättsläkaren Jovan Rajs.

MEDICINSKA EXPERIMENT

Detta avsnitt är en sammanfattning av Experiment på människor i Nazityskland.

I koncentrationslägren utfördes även medicinska experiment på internerna. I Auschwitz–Birkenau var lägerläkaren Josef Mengele ledande i flera typer av vetenskapligt tvivelaktiga försök, varunder fångarna utsattes för stort lidande och oftast avled. Bland annat injicerade han smittoämnen med dödliga sjukdomar i internernas kroppar och gjorde experiment med olika kirurgiska ingrepp. Mengele var särskilt intresserad av experiment på enäggstvillingar. Andra övergrepp fångarna utsattes för var experiment för att bestämma dödlighetsgränsen för påfrestningar och trauma vid till exempel nedkylning eller höga trycknivåer. En annan läkare som utsatte koncentrationslägerfångar för omänskliga experiment var Carl Clauberg.

FÖRINTELSELÄGER

Huvudartikel: Förintelseläger

SS, och då i huvudsak företrädare för Einsatzgruppen, ansåg snart att metoden att skjuta ihjäl människor framstod som “ineffektiv” och alltför uppenbar. SS-männen påverkades negativt av den psykiska anspänningen, trots sin fanatism. Himmler bevittnade själv en arkebusering av omkring 100 personer i Minsk i mitten av augusti 1941 och blev då illamående och skakad. Därtill tog arkebuseringarna alltför lång tid i anspråk. Hösten 1941 provade nazisternas säkerhetstjänst att döda judar med kolmonoxid i mobila gasvagnar. Avrättning med gas hade tidigare använts vid dödandet av bland annat personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar i en aktion som kallades “eutanasiprogrammet” (dödshjälpsprogrammet) eller Aktion T4. SS-ledningen var dock inte helt nöjd med de första gasningsexperimenten med dieselmotorer, och man planerade då att uppföra gaskammare i förintelseläger för att kunna avrätta så många judar som möjligt under kort tid. Dessa läger började uppföras 1941 inom Operation Reinhard, en hemlig SS-operation vars syfte var att avliva de judar som fanns i getton och läger i öst, främst i Generalguvernementet. Lägren Sobibór, Bełżec och Treblinka lydde under Operation Reinhard; Auschwitz-Birkenau och Majdanek hörde till det centralstyrda nätet av koncentrationsläger och de övriga förintelselägren leddes av SS lokalt. Dessa läger fanns i:

Tyskland

Auschwitz-Birkenau (beläget i Oberschlesien)

Chełmno (beläget i Reichsgau Wartheland)

Polen (Generalguvernementet)

Treblinka (beläget i distriktet Warschau)

Majdanek (beläget i distriktet (Lublin)

Bełżec (beläget i distriktet Lublin)

Sobibór (beläget i distriktet Lublin)

Vitryssland (Rikskommissariatet Ostland) Maly Trostenets vid Minsk

Wannseekonferensen och antalet offer

Den 20 januari 1942 ledde Reinhard Heydrich en konferens med femton högt uppsatta medlemmar av SS, partiet (NSDAP), Sicherheitsdienst och ämbetsmän vid olika ministerier i Wannsee utanför Berlin. Wannseekonferensens syfte var att dra upp riktlinjerna för hur “den slutgiltiga lösningen av judefrågan“ praktiskt skulle genomföras. I protokollen från konferensen ser man att tanken var att mörda sammanlagt 11 miljoner judar, trots att ord som “massmord” och “förintelse” inte nämns; det var underförstått. Minst hälften av deltagarna torde varit väl förtrogna med verksamhetens art. Heydrich hade av Hermann Göring utsetts att verkställa “lösningen” och samarbetade med Heinrich Himmler, underförstått att detta var Hitlers vilja. Det har debatterats hur mycket av detaljerna kring morden som Führern kände till eller hade beordrat uttryckligen, samt de faktiska drivkrafterna bakom dem. Himmler skall ha sagt till sin massör Felix Kersten att Hitler själv beordrat Förintelsen Klart var att man ändå måste iaktta viss försiktighet i offentligheten och dölja spåren av verksamheten, men Hitler och nazistpartiet räknade med att världen med tiden skulle visa tacksamhet för gärningen att förinta judarna. Åtta av deltagarna vid Wannseekonferensen var promoverade jurister. Det var även vanligt bland befälhavarna för de fyra Einsatzgruppen. I det största förintelselägret Auschwitz-Birkenau mördades troligtvis 1 100 000–1 500 000 människor varav en miljon var judar. Att beräkna det exakta antalet offer försvåras av att många personer inte blev registrerade, innan de dödades i gaskamrarna. De som registrerades i akterna angavs ha avlidit av diverse sjukdomar. Därtill försökte nazistpartiet sopa igen spåren efter verksamheten när de retirerade från området i hopp om att inte avslöjas.

Antal dödade judar enligt boken “Dimensionen des Völkermordes av Wolfgang Benz href=”https://sv.wikipedia.org/wiki/Wolfgang_Benz”

Bulgarien: 11 000

Danmark: 161

Frankrike och Belgien:

32 000

Grekland: 60 000

Italien: 7 600

Jugoslavien: 55 000–

60 000

Luxemburg: 1 200

Nazityskland: 165 000

Nederländerna: 102 000

Norge: 735

Polen: 2 700 000

Rumänien: 211 000 Sovjetunionen:

2 100 000–2 200 000

Tjeckoslovakien: 143 000

Ungern: 502 000

Österrike: 65 000

Andra som dödades av nazistregimen

Romer och sinti deporteras. Asberg, Baden-Württemberg, 22 maj 1940.
Bland annat historikerna Donald L. Niewyk och Francis R. Nicosia hävdar att begreppet Förintelsen även bör omfatta mord på andra grupper. Utöver judarna utsatte nazistregimen och andra medhjälpare ett flertal andra grupper för mer eller mindre systematisk terror och massmord. Dödsoffren inkluderar:

1.8–1,9 miljoner polacker. Nazistregimen betraktade det polska territoriet som värdefullt för Tyskland, och ansåg att den polska befolkningen var underlägsen. Intellektuella, präster och andra ledargestalter förföljdes och mördades, samtidigt som motstånd bemöttes med brutala hämndaktioner mot civilbefolkningen. Åtminstone 1,5 miljoner polacker utförde tvångsarbete på tyskt territorium och hundratusentals fördrevs från sina hem. Den här angivna dödssiffran inkluderar mördade i massakrer, fängelser och koncentrationsläger. Även 225 000 civila dödsoffer i Warszawaupproret, 50 000 döda civila under invasionen 1939 samt ett relativt litet antal döda från krigsslutet 1944-45 räknas med. Se även Generalguvernementet, Generalplan Ost och Aktion AB.

2–4 miljoner ryssar och andra sovjetmedborgare, många krigsfångar: 200 000–1 500 000 romer och sinti. På grund av bristande dokumentation är osäkerheten stor vad gäller antalet mördade romer och sinti; de här angivna siffrorna anger det lägsta och högsta antal som redovisats av forskare^]. Se vidare Porajmos. Porajmos är den romska benämningen på nazisternas folkmord på romer.

200 000–300 000 människor med funktionsnedsättning.

2 500–5 000 Jehovas vittnen.

Politiska motståndare, fackföreningsfolk, pacifister och kyrkliga motståndare – se vidare motståndsrörelser i Nazityskland.

Homosexuella män, 5 000–15 000 internerades i koncentrationsläger utan dom. Det finns ingen känd statistik över hur många av dem som dog där, men 1942 började SS med systematisk utrotning av “vanekriminella” genom hård behandling. Nazistregimen utfärdade inte dödsstraff mot homosexuella, utan utdömde fängelsestraff på mellan tre månader och 10 år enligt en lag från 1935. Omkring 100 000 tyska män greps på grund av beskyllningar av homosexualitet, varav ungefär hälften dömdes till fängelsestraff. Se vidare homosexualitet i Nazityskland.Om man räknar in alla dessa stiger antalet dödsoffer till 11 miljoner. Totalt dog uppemot 78 miljoner människor i Andra världskriget

GEOGRAFISK SPRIDNING

Löftet - kompendium av Viveca Carleson 2022 11

Danska judar som med hjälp av danska motståndsrörelsen kommit över till Sverige, 1943.

Arresterade judar, Drancy, Frankrike 1941.

Arresterade judiska kvinnor i Budapest, Ungern,oktober 1944.

Nazityskland och till Tyskland knutna stater erövrade det mesta av Europa.

Till axelmakterna, den allians av fascistiska stater som stred mot de allierade, hörde Tyskland, Italien, Ungern, Rumänien och Bulgarien. Lierade med dem var Finland, Kroatien och Slovakien. De länder som annekterades eller ockuperades av Nazityskland var Österrike, Polen, Tjeckien, Danmark, Norge, Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Serbien, Montenegro, delar av Frankrike och Grekland samt mellan 1941 och 1944 Estland, Lettland och Litauen. I de flesta av dessa länder fanns kollaboratörer som överlämnade judar åt naziregimen.^[^källa ^behövs^] En del av de europeiska judarna undgick förintelsen då regeringen eller andra i deras hemländer motsatte sig nazistregimens krav på utlämnande.

Albanien

Mellan 1939 och 1943 var Albanien ockuperat av Italien. Därefter, till och med 29 november 1944, var landet ockuperat av Nazityskland. Under förkrigsperioden fanns det endast cirka 200 judar i Albanien. De bodde främst i kuststäderna. Åren 1941–43 kom 597 judar till landet på flykt undan naziregimen. Samtliga av dessa räddades till livet. Inte en enda jude överlämnades åt nazistregimen i Albanien. De allra flesta judar lämnade landet vid krigsslutet. Efter kriget var de kvarvarande judarna i Albanien 200–220. Många av dessa har emigrerat till Israel under de senaste åren.
Bulgarien

I Bulgarien infördes 1941 lagar som fråntog judiska medborgare rättigheten att rösta, förbjöd dem att gifta sig med etniska bulgarer, restriktioner för var de fick bosätta sig och förbud för utövandet av viss yrkesverksamhet. Men landets judiska medborgare sändes inte till tyska koncentrationsläger. Så gott som hela den judiska befolkningen, cirka 50 000, överlevde andra världskriget, då den bulgariska regeringen inte delade

Nazitysklands visioner om ett judefritt Europa^[^källa ^behövs^]. Däremot överlämnade Bulgarien majoritetet av judarna i Makedonien och Thrakien i tyskarnas händer.

Dessa, omkring 14 000 icke-bulgariska judar, fördes till förintelselägret Treblinka.

Danmark

I Danmark tog kung Kristian X parti för judarna i sitt land när tyska ockupationsmyndigheter ville tvinga dem att bära judestjärnan, det gula tygmärke som identifierade judar; däremot bar han aldrig själv detta märke i protest på sin morgonritt genom Köpenhamn, som ibland har påståtts. Med stor hjälp av den danska befolkningen och av kontakter på den svenska sidan Öresund lyckades man i september och oktober 1943 att smuggla över nästan alla de danska judarna till Sverige, som var neutralt under andra världskriget.

Finland

Traditionell historieskrivning i Finland har hävdat att landet inte hade någon del i Förintelsen, även om landet var “vapenbroder” till Tyskland under fortsättningskriget. Finland hade som mest en judisk befolkning på ungefär 2 000 under krigsåren och något hundratal judiska finländare tjänstgjorde i försvarsmakten under vinterkriget, fortsättningskriget och lapplandskriget, vilket under vapenbrödraskapet väckte viss förundran hos de tyska soldaterna som de finländska trupperna samverkade med.En fältsynagoga sattes också upp vid fronten i Svir.

Den finländska statsministern Rangell gjorde år 1942 klart för de tyska myndigheterna att Finland inte har en judefråga, och överbefälhavare Mannerheims tydliga ställningstagande mot utlämning gjorde att frågan om att Finland skulle lämna ut sina medborgare till Tyskland inte vidare väcktes.

Dock var situationen för judiska flyktingar mer riskabel. Den finländska Statspolisen lämnade i november 1942 över åtta judiska flyktingar från Europa till Tyskland. Detta har enligt gängse uppfattning varit landets enda aktiva medverkan i judeutrotningen.Nyare forskning pekar även på att när finländska civilmyndigheter lämnade ut ett större antal flyktingar – medborgare från länder som ockuperats av Tyskland – och militärmyndigheterna ett par tusen sovjetiska krigsfångar, Statspolisen särskilt indikerat vilka av dessa utlämnade personer varit judar och dessutom haft underhandskontakter med tyska myndigheter om saken.

Estland

Huvudartikel: Förintelsen i Estland

Frankrike

Den franska Vichyregimen samarbetade med tyskarna i arresteringen och deportationen av judar. Se exempelvis Vélodrome d’hiver-räden och Räden i Marseille 1943.

Sammanlagt fanns det 26 interneringsläger i Vichyfrankrike och 16 i ockuperade Frankrike. De största lägren fanns i Drancy, Montreuil-Bellay, Angouléme, Rennes, Poitiers och Compiègne. I lägren internerades judar, romer och politiskt oppositionella. Många av dessa deporterades till Auschwitz-Birkenau, Sobibór, Dachau, Ravensbrück och Buchenwald.

Italien

På vilket sätt och i vilken omfattning Italien var delaktigt i Förintelsen diskuteras återkommande bland forskare. Benito Mussolini bedrev ingen antijudisk politik liknande den i Nazityskland och fascismen var inte lika utpräglat rasistisk som nazistpartiet. Många judiska flyktingar i Frankrike sökte skydd i Italien efter Tysklands intåg i Paris 1940. Vid sidan av Danmark och Bulgarien var Italien det land som undanhöll flest judar från förintelse. Under andra världskrigets gång och med alltmer tyskt inflytande instiftades dock en rad antisemitiska lagar. Från och med hösten 1943, efter att de allierade landstigit i södra Italien och Tyskland ockuperat norra Italien och övertagit styret i landet deporterades judar från de tyskkontrollerade områdena till tyska koncentrationsläger. Omkring 8 000 judar ”försvann” från Italien, cirka ett tusen av dessa överlevde.

Kroatien

Huvudartikel:Ustaša

Lettland

Huvudartikel: Förintelsen i Lettland

Litauen

Huvudartikel: Förintelsen i Litauen

Polen

I Polen, där de värsta grymheterna utspelade sig (se ovan), lyckades somliga judar, framför allt barn och ungdomar, finna skydd och gömställe i hem hos familjer eller i kloster. De personer som skyddade dem riskerade att själva bli dödade vid upptäckt.

Rumänien

Den rumänske diktatorn Ion Antonescu var en hängiven anhängare av Nazitysklands antisemitiska politik. Rumänska militärer och poliser agerade tillsammans med Einsatzgruppen på östfronten. Särskilt utsatta områden var Bessarabien och Transnistrien där pogromer och massakrer på judar förekom. Antonescus Rumänien är ansvarigt för minst 350 000 judars död, varav 100 000 var från Ukraina.

Ungern

Huvudartikel: Förintelsen i Ungern

Av Ungerns cirka 825 000 judar förintades omkring 550 000. Därtill mördades tiotusentals romer och politiska motståndare. Den svenska diplomaten Raoul Wallenberg utfärdade svenska “skyddspass” åt flera tusen ungerska judar vilka därigenom undgick Förintelsen. Vidare transporterades judar till Sverige i vitmålade bussar av svenska Röda Korset med Folke Bernadotte i spetsen, hjälpta av Felix Kersten som behandlade Himmler.

LISTA ÖVER MASSAKRER

Einsatzgruppen, Sicherheitsdienst och Ordnungspolizei förövade många massakrer under andra världskriget. I många fall fick tyskarna hjälp av lokala polis- och milisgrupper.

1941

Brest, Vitryssland: 4 000 judar och 400 partisaner mördade (7 juli 1941)

Pinsk, Vitryssland: 7 000 judar mördade (5–8 augusti 1941)

Kamjanets-Podilskyj, Vitryssland: 23 700 judar mördade (27–28 augusti 1941)

Babij Jar , Ukraina: 33 771 judar mördade (29–30 september 1941)

Stanislawów: 12 000 judar mördade (12 oktober 1941)

Dnepropetrovsk, Ukraina: 11 000 judar mördade (13 oktober 1941)

Rovno , Ukraina: 15 000 judar mördade (5–6 november 1941)

Kaunas, Litauen: 5 000 personer mördade (25–29 november 1941)

Rumbula, Lettland: omkring 25 000 judar mördade (30 november och 8 december 1941)

Bogdanowka och Domanevka, Transnistrien: minst 7 000 judar mördade (21 december 1941 – 9 januari 1942)

Jasenovac (Kroatien): mellan 500,000 – 800,000 serber mördade (1941–1945)

1942

Charkov, Ukraina: 12 000 judar (31 januari 1942)

Lidice: 205 invånare mördade (10 juni 1942)

Operation Sumpffieber, Vitryssland: 10 000, varav 8 000 judar, mördade (22 augusti

– 21 september 1942

Volodymyr-Volynskyj, Ukraina: 13 500 judar mördade (1–3 september 1942)

Brest, Vitryssland: 19 000 judar mördade (15–16 oktober 1942) Pinsk, Vitryssland: 18 000 judar mördade (28 oktober 1942)

1943

Operation Hornung, Vitryssland: 13 000 personer, varav 3 300 judar, mördade (10– 20 februari 1943)

Minsk, Vitryssland: tusentals judar mördade vid upplösningen av gettot

Aktion Erntefest, Lublin , Generalguvernementet : omkring 43 000 judar mördade (3–4 november 1943)

Jugoslavien: 23 000 judar mördade (2–31 december 1943)

1944

Minsk, Vitryssland: 6 500 personer mördade (juli 1944)

NYHETEN NÅR OMVÄRLDEN
Judiska kvinnor som svälts till döds under en dödsmarsch1 maj 1945.
Tyska civila tvingas av U.S. Third Army passera kropparna av

Kropparna upptäcktes i en ytlig grav i Volary, södra Böhmen i

Tjeckien. Kropparna lades senare i kistor och begravdes. Foto

Den officiella versionen var att judarna deporterades österut för att utnyttjas som arbetskraft, vilket omvärlden kände till från åtminstone 1941. Den första som berättade om massavrättningar var en kvinnlig läkare, vars SS-patient fått ett nervsammanbrott och talat om vad han sett för henne. Det var ytterst få som trodde att detta var sant.

Under hösten 1942 fick Arvid Fredborg, som var tidningskorrespondent och bosatt i Berlin, ett fotografi av Theodor Wanner som han uppmanades lämna till Gustaf V. Fotografiet föreställde en massavrättning av judar. Efter flera omvägar kom fotografiet till Sverige, nådde sin adressat, och Gustaf V skickade troligen därefter kortet vidare till kung Georg VI av Storbritannien. Hösten 1942 började tidningar skriva om folkmordet (till exempel Hugo Valentin), men det dröjde innan utländska journalister tolkade det som ett systematiskt massmord.

1943 gav Fredborg, som tvingats lämna Tyskland efter allt mer kritiska artiklar om landet i svensk press, ut sin bok Bakom stålvallen Även om boken inte ger närmare detaljer inifrån Polen – sådana fanns ännu inte – gjorde den fullt klart att judarna deporterades till läger, att det förekom reguljära massavrättningar, tortyr och “yttersta brutalitet”.

1943 gav också Sydsvenska dagbladets tysklandskorrespondent Gunnar Th:son Pihl ut boken Tyskland går sista ronden, efter att ha 1942 blivit utvisad av Gestapo.

Boken gavs först på engelska av Knopf för en amerikansk publik och senare samma år i Sverige av Bonnier. Boken be skriver det politiska läget och stämningar i Tyskland efter nederlagen i Stalingrad och El Alamein när det börjat bli allt klarare att Tysklands möjligheter att vinna kriget vore obefintliga, men särskilt kapitlet “Under judestjärnan” väckte uppmärksamhet, eftersom den beskrev hur systematiskt naziregimen gick tillväga med att först utestänga judar ur samhällslivet för att sedan övergå till deportering och massavrättningar. Kapitlet nämner gaskamrar och massgravar och hur författarens hustru närmat sig ett antal personer som väntat på deportation och på en fråga om hur hon skulle kunna hjälpa svarar “Oss kan ingen hjälpa”.

Att massakrer pågick började tränga ut till allmänheten. Även en händelse som Auschwitz befrielse i januari 1945 gav dock begränsat eko i västeuropeisk och svensk press; de flesta fångar hade förflyttats, det stod inte omedelbart klart hur omfattande dödandet hade varit och det fanns inga västjournalister som följde den ryska armén.

Omfattningen stod därmed inte klar förrän efter krigsslutet. Efter att vittnesredogörelser om den pågående verksamheten smugglats ut och nått de västallierade, förekom från 1944 planer och försök att bomba till exempel Auschwitzanläggningen, dock utan bättre framgång Tyskarna använde ofta fångar som mänskliga sköldar , så att bombningarna skulle drabba dessa mest, speciellt vid krigsmaterielfabriker. Gaskamrarna vid Auschwitz låg kamouflerade under jord och kunde inte upptäckas från luften.

Efter kriget skulle de flesta tyskar insistera på att man inte visste någonting om det statsstyrda folkmordet på judarna. Vad man visste och insåg berodde naturligtvis mycket på vem man kände och vad man läste, men det står klart att redan 1942 visste eller anade ett inte obetydligt antal tyskar att massakrer eller utrotning av judar och andra pågick. Samtidigt förblev det som skedde olagligt enligt tysk lag under hela kriget, och mördandet kunde alltså inte bedrivas fullständigt öppet, annat än nära fronten och i mer eller mindre avskurna områden i öster.

Så tidigt som den 28 oktober 1941 skrev Friedrich Kellner i sin dagbok:

En soldat på permission här har sagt att han sett ett fruktansvärt illdåd i det ockuperade Polen. Han såg hur nakna judiska män och kvinnor placerades framför ett långt och djupt dike och sedan på order av en SS-officer sköts i bakhuvudet av ukrainsk milis. De föll ner i diket. Sedan fylldes diket med jord trots att han kunde höra skrik från folk som fortfarande var vid liv. Dessa omänskliga illdåd var så fruktansvärda att några av ukrainarna, som användes som hantlangare, fick nervösa sammanbrott.

Samtliga soldater som kände till de omänskliga nazisternas illdåd, ansåg att det tyska folket borde darra av rädsla för den vedergällning som skulle komma.

En tysk överste berättade vintern 1942–1943 för Ernst Jünger om utrotningen och tillade “En dag kommer min dotter att sona detta i en bordell för negrer”.

FÖLJDER

FN beslutade 1947 att tillerkänna ett område i det historiska Israel, i ett brittiskt NFmandat, för att bilda staten Israel som tillflyktsort för judar.

Nürnbergprocessen där många ansvariga för Förintelsen dömdes utifrån vittnesmål och bevisning. Flera av de värsta förbrytarna begick dock självmord, dödades av motståndsmän eller gömde sig i exil, till exempel i Sydamerika.

Förintelseförnekelse: nynazister, islamister, kontroversiella politiker och historiker har förringat Förintelsen och dess omfattning, uttalat misstro mot bevisen och lagt skulden på judarna själva, till exempel president Ahmadinejad och David Irving.

Före och i början av andra världskriget sågs Hitler och Tyskland som goda förebilder av många ledare i och utanför Europa, inte minst inom militären. Efter kriget och avslöjandet av Förintelsen blev det en stark reaktion av avståndstagande som ledde till förbud mot nazistiska organisationer och symboler i många länder. I en del länder är Hitlers bok Mein Kampf förbjuden.

I skolundervisningen har frågorna om rättvisa, kulturell mångfald och etnisk diskriminering fått ökande utrymme under efterkrigstiden, på många håll som obligatorisk undervisning. Minnesplatserna används ofta vid studiebesök/skolresor.

MINNET

Inom judendomen har teologer försökt bearbeta Förintelsens minne och för att kunna förhålla sig till det. En del har sökt sig mot den religionens ursprung, andra från gudstro över huvud taget.^[⁷⁴ ^] På många platser i världen finns minnesmärken och dylikt över Förintelsen, för att minnas den och informera yngre generationer och motverka hatbrott. Till exempel flera av koncentrationslägren, Anne Franks hus, Jerusalem, Berlin, Imperial War Museum i London och US Holocaust Memorial Museum i Washington D.C. Internationell minnesdag för offren är deklarerad av FN 27 januari , men judiska grupper kan uppmärksamma andra datum.

OM FÖRINTELSEN I BÖCKER OCH PÅ FILM

Se även Bibliography of The Holocaust på engelska Wikipedia.

Se även artikeln Privata dokument från Nazityskland

ROMANER ÖGONVITTNESSKILDRINGAR MEMOARER

Bader, Hans, Ändå lever jag, Stockholm, Forum, 1977, ISBN 91 –37 –06502 –5 Arnold Liebster, Simone, Ensam mot lejonet, Köpenhamn 2007.

Edvardson, Cordelia , Bränt barn söker sig till elden, Bromberg, 1984, ISBN 91 –7608 253 –9

Einhorn, Lena , Ninas Resa, Prisma 2005

Einhorn, Jerzy , Utvald att leva, Bonnierpocket 2006

Erkelius, Per Agne , Hotel Galicja, Norstedts 2009, En bok för alla-pocket 2010, ISBN 978 –91 –7221 –603 –7

Frank, Anne , Anne Franks dagbok: den oavkortade originalutgåvan. Stockholm: P.A. Norstedt & Söners förlag 2005.

Fredborg, Arvid , Destination: Berlin (memoarer), P.A. Norstedt & Söners förlag Stockholm 1985

Grocher, Mietek , Jag överlevde, Inova 2001

Grünfeld, Benny , Tonåring i Hitlers dödsläger, 1995

Göndör, Ferenc , A –6171 Ett judiskt levnadsöde, Warne förlag AB. 1984, Göndör, Ferenc , A -6171: Jag överlevde Auschwitz, LL-förlaget 2006.

Fried, Hédi , Skärvor av ett liv : vägen till och från Auschwitz, Natur & Kultur Pocket 2009

Heger, Heinz : Fångarna med rosa triangel, Stockholm: Författarförlaget, 1984. ISBN 91 –7054 –447 –6

Keneally, Thomas, Schindlers list. Stockholm: Pan 2005.

Kertész, Imre , Mannen utan öde, Pan Reprint, pocket, 2002

Klemperer, Victor Intill slutet vill jag vittna. Dagböcker 1933–1945, 2 vol., Norstedt 1999, ISBN 91 –1 –300557 –X

Kulka, Otto Dov, Dödens landskap–Reflektioner kring minne och fantasi”, Lind & Co 2013

Lanzmann, Claude, Haren i Patagonien, Lind & Co 2013 Levi, Primo , Är detta en människa? (1947), Bonniers 1988.

Rajchman, Chil, Jag är den sista juden – Treblinka (1942-1943), Norstedts 2010, ISBN 978 –91 –1 –302521 –6

Rajs, Jovan och Kristina Hjertén von Gedda, Ombud för de tystade, Norstedt, 2001, ISBN 91 –1 –300909 –5

Rajs, Jovan , Har du träffat Hitler? – berättelser om judehat och rasism, Norstedt, 2009, ISBN 978 –91 –1 –302117 –1

Rajs, Dina, En reva hade nätet – och där slank jag ut, Megilla Förlaget 2009

Roth, Emerich , Mitt namn är Emerich – hatet, förnedringen, kärleken, Carlsson 2005, ISBN 91 –7203 –664 –8

Sem –Sandberg, Steve , De fattiga i Lódz, Bonnier, 2009, ISBN 978 –91 –0 –012266 –9 Spiegelman, Art , Maus (serieroman) ten Boom, Corrie, Gömstället, Gummessons, 1972 (orig. 1971)

Uris, Leon , Mila 18, (1961) Bantam Doubleday Dell Publishing Group Inc, USA 1997

Zubicky, Sioma , Med Förintelsen i bagaget. Bonnier Carlsen 1998 Facklitteratur

Arendt, Hannah , Den banala ondskan: Eichman i Jerusalem (1963). Daidalos

–7173 –052 –4

Bauer, Yehuda , Förintelsen i perspektiv. Stockholm: Natur & kultur 2001.

Bauman, Zygmunt , Auschwitz och det moderna samhället. Göteborg: Daidalos 1989. Benz, Wolfgang och Distel, Barbara, Der Ort des Terrors. Geschichte der nationalsozialistischen Konzentrationslager. Band 1–9, Verlag C.H. Beck, München, 2005–2009, ISBN 978 –3 –406 –52960 –3

Berenbaum, Michael och Peck, Abraham (ed.), The Holocaust and History, USHMM & Indiana Univ. Press, 1998

Bruchfeld, Stéphane & Levine, Paul A., …om detta må ni berätta.... Forum för levande historia , Stockholm 1998

Curtis, Michael, Verdict on Vichy: power and prejudice in the Vichy France regime. Phoenix Press, UK, 2004. ISBN 1 –84212 –669 –5

Dawidowicz, Lucy, The war against the Jews: 1933-1945. Toronto: Bantam Books, 1976, ISBN 0 –553 –20534 –X

Feuchtwanger, Lion , Den gula fläcken: utrotandet av 500,000 tyska judar. 1936 (tillsammans med Herbert Tingsten ), LIBRIS

Finkelstein, Norman , Förintelseindustrin. Ordfront, 2001, ISBN 91 –7324 –820 –7 . (The Holocaust Industry, New York, Verso, 2000.)

Fjellström, Roger & Fruitman, Stephen (red), Sidor av Förintelsen. Studentlitteratur, 2000, ISBN 91 –4401 –371 –X .

Guttenplan, D. D., Förintelsen inför rätta. 2001, ISBN 91 –7263 –173 –2

Herbert, Ulrich (ed.), National socialist extermination policies. New York: Berghahn Books, 2000, ISBN 1 –57181 –750 –6

Hilberg, Raul , The Destruction of the European Jews, vol. I-III. 3. ed. New Haven, Conn.: Yale University Press 2003.

Klemperer, Victor , LTI. Tredje rikets språk. Glänta produktion , 2006, ISBN 978 –91 –

975607 –6 –4

Kogon, Eugen , SS-staten: de tyska koncentrationslägrens system. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibl. 2002.

Lewy, Guenter, The Nazi persecution of the Gypsies. Oxford Univerdsity Press 2001, ISBN 0 –19 –512556 –8

Marrus, Michael R., The holocaust in history. Harmondsworth, Penguin, 1989, ISBN 0 –14 –022833 –0

Reitlinger, Gerald, The Final Solution: The Attempt to Exterminate the Jews of Europe 1939-1945. London: Jason Aronson, 1987.

Rosenberg, Alan, Watson, James R. and Linke, Detlef (ed.), Contemporary Portrayals of Auschwitz – Philosophical Challenges. New York: Humanity Books, 2000.

Sereny, Gitta , Vid avgrunden: från barmhärtighetsmord till folkförintelse. Stockholm: Ordfront 2000.

Silverstolpe, Fredrik , Homosexualitet i Tredje riket. B. Östlings bokförlag, Symposion, 2000 ISBN 91 –7139 –504 –0

Stackelberg, Roderick & Winkle, Sally Anne, The Nazi Germany sourcebook: an anthology of texts, 2002.

SPELFILMER OM FÖRINTELSEN

Huvudartikel: Lista över filmer om Förintelsen

I gryningens timmar (Le Rafle), fransk spelfilm om Vélodrome d’Hiver –räden i regi av Roselyne Bosch, från 2010.

Ninas resa i regi av Lena Einhorn, baserad på boken med samma namn. 2005.

The Pianist, av Roman Polanski från 2002.

Amen. i regi av Constantin Costa Gavras 2002.

Anne Frank: The Whole Story, amerikansk TV-miniserie från 2001.

Schindler’s List av Steven Spielberg, 1993.

God afton, herr Wallenberg, svensk film i regi av Kjell Grede 1990.

Sophies val (Sophie’s Choice) i regi av Alan J. Pakula, 1982.

Förintelsen (The Holocaust), amerikansk TV-serie från 1978. Konspirationen från 2001.

DOKUMENTÅRFILMER OM FÖRINTELSEN

Auschwitz: The Nazis and the ‘Final Solution’, BBC-dokumentär i sex delar 2005. Paragraph 175 av Rob Epstein och Jeffrey Friedman om förföljelsen av homosexuella. USA 2000.

Into the Arms of Strangers: Stories of the Kindertransport av Mark Jonathan Harris 2000, om s.k. Kindertransporter som förde judiska barn till England.

Undergångens arkitektur av Peter Cohen, Sverige 1989.

Shoah, en nio timmars dokumentär av fransmannen Claude Lanzmann 1985.

Natt och dimma (Nuit et brouillard) av Alain Resnais , Frankrike 1955.

OM KUNGLIGA OPERAN

Gustavianska operahuset (1782–1891)

Utdrag ur kompendiet Opera i Sverige

Så började det: Kungliga Operan är Sveriges nationalscen för opera och balett och det har den varit sedan 18 januari 1773, då den första föreställningen gavs i Bollhuset. Några år tidigare, år 1771, hade kung Gustaf III avskedat den franska operatrupp som under ett tjugotal år spelat där, eftersom han ville skapa en svensk ensemble som kunde framföra svenska operor. Den svenska truppen fortsatte spela i Bollhuset men år 1782 stod ett nytt operahus klart dit ensemblen kunde flytta in.

Thetis och Pelee – omslag till orksterstämma, invigningsföreställning 18 januari 1773 samt första sidan i orkesterstämma.

https://www.youtube.com/watch?v=h79g89xUWu8

Gustaf III: s operahus, sektion 1775.

Uppdraget att rita det nya operahuset, i dag kallat det Gustavianska efter kungen Gustaf III , gick till arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som tidigare ritat Drottningholms slottsteater . Byggnaden uppfördes vid Gustaf Adolfs torgs östra sida och stod klar 1782. Salongen bestod ursprungligen av parkett samt fyra rader. En femte rad byggdes 1815. Scenens mått var 18 gånger 40 alnar .

NATIONALMUSEUM Kostymskiss till en furie av Louis Jean Desprez för framförandet av Glucks opera Armide (1777) vid Operan i Stockholm 1787. Desprez scenbilder vid Gustaf III:s opera förebådade den romantiska operans bildspråk. https://www.youtube.com/watch?v=bwIV9QtoPH4

Operan blev kungens skötebarn. När inga svenska librettister (textförfattare) kunde hittas skrev Gustaf själv utkast till operor med nationella teman. Han skev dem på franska, ett språk på vilket han kände sig mer ”commode”, bekväm, än på svenska. Sedan lämnade han över dem till författaren Johan Henrik Kellgren, som fick skriva rent dem på svenska och sätta dem på vers. ”Ni och jag är de enda bildade människorna i landet”, sade kungen till sin trogne Kellgren. Gustaf III anlitade tyska kompositörer som J.G. Naumann ”Gustaf Wasa”, 1786

Akt I: https://www.youtube.com/watch?v=bwsjYIXYTFM ,

Akt II: https://www.youtube.com/watch?v=CUUsXEp_–WQ

Akt III: https://www.youtube.com/watch?v=4AmqV_kyXOg
och Joseph Martin Kraus (Aeneas i Kartago postumt uppförd 1799) för att tillsammans med författaren Kellgren och dekoratören Desprez förverkliga sina teater- och operaideal. Det är därför berättigat att tala om en särskild Gustaviansk opera. Under det tidiga 1800-talet märks ett blygsamt försök av Bernhard Crusell, medan Franz Berwalds ”Estrella de Soria” (1841, uruppförd 1862) är musikaliskt betydande; det kanske mest ambitiösa företaget var Eduard Brendler s ”Ryno” (1834).

Gustaf III:s operahus innan det revs 1892.

Två av de stiliga gatlyktorna kring Gustaf II Adolfs staty på bilden står nu framför det nya operahuset. Den stora succén blev den nationella operan Gustaf Vasa som hade urpremiär 1786. Den spelades långt in på 1800-talet och sattes upp så sent som 1991 på Kungliga Operan.

Om dess framgång berodde på nationella eller musikaliska förtjänster kan här icke bedömas. Operahuset blev ett centrum i huvudstadens uteliv. Hög som låg fyllde parketten och de fyra raderna. Maskeradbaler förgyllde marsdagarna tills den sista för Gustaf III, den ödesdigra 16 mars 1792 då han skulle såras till döds av ett skott med skrot. Skottet på Operan är värt en egen historia. Operahuset fyllde också en oväntad funktion: ersättning för tidens avsaknad av opinionsundersökningar. När kungen satte sig bakom ett förgyllt galler i den kungliga logen möttes han av jubel och applåder. D.v.s. när han hade gjort något som allmänna opinionen gillade. Var så inte fallet kunde han i stället mötas av isande tystnad. Som en exakt pendang på andra sidan torget lät kung Gustaf III:s syster, prinsessan Sofia Albertina , bygga Arvfurstens palats efter ritningar av stadsarkitekten Erik Palmstedt . Man kan alltså än idag se hur fasaden till det Gustavianska operahuset såg ut innan det revs. I Arvfurstens palats huserar i dag utrikesdepartementet . Den 16 mars 1792 mördades kungen vid en maskeradbal i detta operahus. Då huset revs bevarades det rum, det så kallade lilla kabinettet, dit kungen först fördes efter att han blivit skjuten. Detta rum kom att återskapas i nästkommande operahus. Efter mordet förbjöds offentliga maskeradbaler fram till 1821.

Efter drygt 110 års användning revs det Gustavianska operahuset 1892 eftersom byggnaden var sliten. Den ansågs dessutom vara för liten och brandfarlig och Oscar II önskade ett nytt modernt operahus på samma plats.

Oscarianska operahuset (1898–)

http://www.operan.se/sv/

https://www.youtube.com/watch?v=4iWhb8wpt0s

Axel Anderbergs planritning 1890-talet

Den 19 september 1898 kunde det nuvarande operahuset, ofta kallat det oscarianska efter kung Oscar II , tas i bruk. Huset är byggt på samma plats som sin föregångare. Under de sju år det tog att bygga huset höll Operasällskapet till på Svenska Teatern på Blasieholmen . Den nya byggnaden är ritad i nybarockstil av arkitekt Axel Anderberg , som hämtade mycket inspiration från Parisoperan . Scenen i det nya huset byggdes med samma mått som den gamla, så att samma dekor skulle kunna användas. Byggmästare var Andreas Gustaf Sällström .

DEN NYA BYGGNADEN VAR EN NAGEL I ÖGAT FÖR SOMLIGA

Journalister lär ha beklagat sig över att symmetrin vid Gustaf Adolfs torg blivit förstörd. En journalist skall ha kallat det oscarianska Operahuset för “en trave uppstaplade cigarrlådor”. Nybyggnaden väckte emellertid inte lika stort missnöje som Riksdagshuset , som kom att byggas några år senare. Vid invigningen uppfördes Adolf Fredrik Lindblads opera Frondörerna, scener ur Franz Berwalds Estrella di Soria och en helt nykomponerad invigningskantat a v Ivar Hallström . Operasalongen har 1 100 platser fördelade på parkett och tre rader. I salongens tak finns en plafond , som är målad av Vicke Andrén , på vilken man bland annat kan se två keruber hålla i husets ritningar, samt en mäktig, två ton tung, ljuskrona. Av husets övriga över 1 000 rum märks framför allt den pampiga Guldfoajén, en lokal som mäter 28 gånger 8 meter och vars väggar är förgyllda och klädda med speglar. Guldfoajén ligger i direkt anslutning till den stora balkongen ut mot Gustaf Adolf torg. Att huset har totalt 13 våningar syns inte utåt. I operahusets del mot öst ligger också den förnäma restaurangen Operakällaren .

OPERAHUSET UNDER ANDRA HÄLFTEN AV !900-TALET

Huset har genomgått vissa smärre förändringar, utvändigt framför allt genom den 1955–1961 uppförda rotundaliknande tillbyggnaden på byggnadens östra sida. Arkitekter för denna var Peter Celsing och Nils Tesch . Lokalen används i dag som biscen, repetitionslokal samt diskotek . Invändigt har de flesta större förändringar gällt scenutrymmet. Under 1970-talet installerades ett hydrauliskt undermaskineri och ett övermaskineri. Det senare kom att bytas ut mot ett modernare under slutet av 1980-talet. Under scenen skapades ett repetitionsrum för orkestern och ett av sidotrapphusen byggdes om till publika hissar.

2014 beslöt regeringen ge 2 miljarder till inre om- och tillbyggnader för operahuset. En ny opera byggs i Operan – Regeringen Samtidigt finns en livlig diskussion om ett nytt operahus. Se nedan!

NYTT OPERAHUS I STOCKHOLM ELLER INTE?

http://www.operan.se/sv/pressrum/Press/Pressmeddelanden/Pressmeddelanden/Forslag–klartkring–om —och–tillbyggnad–av –Operan–/

Wikipedia: Då det nuvarande operahuset har stora brister framför allt vad gäller biutrymmen bakom scenen, men också ur andra scentekniska aspekter, har det under 2000-talets första årtionde höjts flera röster för att Stockholm bör få ett nytt modernt operahus. Detta inte minst efter att Göteborgsoperan , Operaen på Holmen i Köpenhamn och Norges nationalopera i Oslo uppförts på senare år. Några föreslagna platser för ett nytt operahus är Slussen , Värtahamnen och Danviksklippan . I september 2013 beslöt regeringen att inte låta bygga ett nytt operahus i Stockholm. I stället skall Kungliga Operan vid Gustaf Adolfs torg renoveras och byggas ut. ”En av utgångspunkterna är att göra huset mer öppet och tillgängligt för allmänheten”, menade kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth i en artikel i Svenska Dagbladet.

Statens Fastighetsverk har fått i uppdrag att ta fram ett förslag till plan för renovering och ombyggnad av operahuset.Den mest livaktiga gruppen när det gäller nybyggnad är: MASTHAMNSOPERAN

KUNGLIGA OPERANS OFFICIELLA NAMN SEDAN 1773

1773–1782 Kongl. Svenska Operan

1782–1806 Kongl. Operan

1806–1812 Operett-Theatern

1812–1813 Kongl. Operan
1813-1818 Kongl. Theatern Stockholms Theater
1825-1863 Kongl.Theatern

1908–1997 Kungliga Teatern

1818-1825 Kongl. Stora Theatern

1863-1888 Kongl. StoraTheatern

1888–1898 Kongl. Operan

1898–1908 Kongl. Teatern

1908–1997 Kungliga Teatern

1997-Kungliga Operan

Läs mer

<li

Kungliga Operan