81 / 100

Drivs med Rank Math SEO

I lördags befann jag mig i England och kriget mellan puritanerna och rojalisterna dvs i Bellinis Puritanerna och i går söndag förflyttades jag raskt till antiken och Mozarts ungdomsverk Mitridates – re di Ponto. Precis som Bellini´s Puritanerna tillhör Mozarts ungdomsverk Mitridates ett verk som inte ges särskilt ofta även om det är mindre än ett halvår sedan jag upplevde en konsertant föreställning som en del av Musik på slottet. Du kan läsa mer om mina tankar kring den föreställningen här

Mitridate re di Ponto på Drottningholm 2014

Mitridates på Drottningholm kommer jag säkert att räkna som en av sommarens största operaupplevelser, men än är det för tidigt att definitivt utse sommarens operahändelse.

Mozarts ungdomsverk, han var endast 14 år gammal, när han komponerade verket. Operan handlar om den grekiske kungen Mitridate som vill testa sina söners lojalitet och sprider därför ut ryktet att han har fallit i striderna med romarna omkring 70.f. Kr.

Hemma på slottet på Krim samlas sönerna för att utse sin fars efterträdare, men också vem som ska få gifta sig med kungens trolovade Aspasia. Aspasia har lovat att gifta sig med Mitridates men älskar egentligen Mitridates yngste son Sifare och känslorna är besvarade men Aspasia vinglar mellan plikt och kärleken.

Från första stund förs jag in i en berättelse som faktiskt kunde utspelas även i dag också bland vanliga människor eftersom det bl a handlar om ett barn som inte har blivit sedd och vad det kan ställa till med i form av förräderi och svek, men det handlar också om makt, lojalitet och kärlek. De fyra dansarna ger uppsättningen en modern touch som är mycket effektfullt. Det skapar en illusion att historien också handlar om kungens maktställning och att han inte är helt ensam

Musikalisk pärla

Musikaliskt är det en pärla i dirigentens David Sterns händer och det är vitalt och full fart och fläkt, men också balans i orkesterdiket.Det är svårt att förstå att Mozart kunde skriva så intressant och omväxlande musik vid så unga år. Andra aktens hornsolo och ackompanjemang till Aspasias aria tillhör definitivt föreställningens absoluta höjdpunkter!

Sångligt sett är det damernas röster som dominerar föreställningen och för säkerhets skull hade jag läst på i programbladet så jag skulle veta exakt vem som var vem vilket ibland inte är helt enkelt när det gäller byxroller.

Det är egentligen inte rättvist att särskilt framhålla någon av damerna speciellt, men om jag ändå får göra det så var det Raffaella Milanesi, som sjöng Sifares parti som imponerade mest på mig. Det började direkt med en mycket fin insats av Elisabeth Meyer som imponerade direkt från föreställningens början, medan Miah Person och Sara Hershkowitz hade sina viktiga partier i främst andra och tredje akten.

Bland herrarna imponerade huvudrollsinnehavaren Peter Lodahl som Mitridates. Peter är ju egentligen i grunden en lyrisk tenor, men genom partiet som Mitridate tar han kanske första steget mot att bli en dramatisk tenor eller varför inte en s k heldentenor. Lohengrin nästa stora utmaning på några års sikt? Nu är jag ju inte någon expert på olika röstlägen men i mina öron lät det alldeles utmärkt oavsett inom vilket röstfack Peters röst placeras i. På tal om Peter Lodahls insats, som det tydligen finns delade meningar om anser jag att följande citat sammanfaller med min bedömning:

“…Peter Lodahls Mitridate som likt ett rytande lejon kastar sig upp i vilda oktavsprång.” NU

Den franske countertenoren Christophe Dumaux gjorde en mycket fin insats som Mitridates äldste son Farnace och då särskilt i tredje akten och Martin J Dahlin är en tenor som jag gärna skulle vilja uppleva i ett större parti, men då kanske jag måste förlägga mina operaresor söderut fortsättningsvis.

Sammanfattningsvist var det en mycket stor operaupplevelse och den blir ju inte mindre av att det blev en operaupplevelse som jag inte alls var förberedd på, men så kan det ju också bli ibland. Detta visar att det aldrig går att förutse när det blir en stor operaupplevelse så då gäller det ju bara att fortsätta med operaresandet…

Om föreställningen

Sett föreställningen på Drottningholms slottsteater 10.8.2014

Upphovspersoner

Musik: Wolfgang Amadeus Mozart|Libretto: Vittorio Amadeo Cigna-Santi

Kreativt team

Dirigent: David Stern
Regi: Francisco Negrin
Scenografi och kostym: Louis Désiré
Ljusdesign: Bruno Poet
Mask och peruk: Sofia Ranow

Roller

Mitridate: Peter Lodahl
Aspasia: Miah Persson
Farnace: Christophe Dumaux
Sifare: Raffaella Milanesi
Ismene: Sara Hershkowitz
Arbate: Elisabeth Meyer
Marzio: Anders J Dahlin
En kvinna: Katarina Krog Engelsen
Män: Klas Lagerlund, Sandro Skagerud, Gustav Udd och Peter Åström