Operettafton Kammaropera Syd Ystad Teater 2014

Operettafton Operettafton med Kammaropera Syd på Ystad Teater

Operettafton med Kammaropera Syd: Operettafton med Kammaropera Syd det sägs ibland  att Malmö  är operetternas stad och då tänker säkert många på Malmö stadsteaters otaliga operett föreställningar med den tidens operettcharmörer och stjärnor. Personligen har jag inga stora personliga minnen från den tiden då det begav sig och själv minns jag bäst musikaluppsättningar och då hade Malmö stadsteater bytt namn till Malmö Musikteater. Det som senare blev Malmö opera-och musikteater dvs nuvarande Malmö Opera.

Operettafton Kammaropera Syd Ystad Teater 2014

I modern tid minns jag bara  Offenbachs´ Pariserliv (2009) och nu senast Pierrot och Jacquot på Stora scenen respektive Opera Verkstan.

Det är dock ingen tvekan om att operetten är på väg tillbaka och särskilt gäller det operettorna operett Strauss d.y. Läderlappen men också Glada Änkan tycks var på väg tillbaka.

Läderlappen har jag senast upplevt i OperaAkademiets elevuppsättning på Takkelloftet, beläget på baksidan, beroende på vilket håll man anländer till Operaen i Köpenhamn.

Läderlappen anses vara så krävande att sätta upp så det är egentligen bara de största operahusen här i landet och utomlands som har resurser att göra  detta. Under en flerårig period har jag upplevt Läderlappen först i GöteborgsOperans version och senare vid ett flertal tillfällen Kungliga Operans version.

På nyårsafton följde jag föreställningen via datorn  direkt från Metropolitan Opera i New York

Glada Änkan  upplevde jag första gången på Oscarsteatern i Stockholm 1984/85 och den gavs  på Den Kongelige Operan för några år, men jag missade både GöteborgsOperans uppsättning 1997, men också Suzanne Ostens version på Folkoperan 2008.

Nästa år sätts den upp på Metropolitan Opera med bl a Reneé Fleming i rollistan. Den uppsättningen kan ses som operabio på Folkets Hus/parkers digitala biografkedja i januari nästa år.

Operagruppen Kammaropera Syd, som startades 2011 skall nästa år sätta upp sin version av Läderlappen med Rickard Söderberg som regissör och inför detta kommande äventyr ger gruppen en operettafton med titeln Vive L´Operette. KOS består av fem sångare och  vanligtvis en pianist, men denna gång förstärkt med en violinist och en cellist. Cellisten, Simon Bång lyste dock med sin frånvaro.

Konserten består av titlar från några av de mest kända och älskade operettpärlor på programmet stod sånger från Czardafurstinnan, Glada Änkan och Läderlappen m fl.

Vid  konserten var gruppen förstärkt med två gäster nämligen tenoren Tommy Juth och skådespelaren Kenneth Milldoff varav den sistnämnde fungerade dels som “komframochsäg” dels  som rolig statist.

Som vanligt anser jag att det var kvinnorna som tog hand om ruljangsen och bäst på plan var utan tvekan sopranen Elinor Fryklund som både visste  att använda sin röst och ett tydligt kroppsspråk i sin roliga sceniska gestaltning.  Stämmans höjd med dithörande koloratur går ju bara att gilla. Det skall inte ses som en nedvärdering av varken Laine Quist eller Lotte  Ohlander. De hörde båda till föreställningens höjdpunkter med en röstlig och scenisk  närvaro som inte lämnar något i övrigt att önska lovar gott inför framtiden.

Laine Quist går från klarhet till klarhet och till allt större uppgifter, men i kvällens konsert var hon bäst i ensembleframträdandet där hennes egenskaper som komedienne kommer väl till pass. Lotte Ohlander vill jag gärna uppleva mer av  och det får jag förhoppningsvis till nästa år tillsammans med övriga medverkanden.

På herrarnas insatser finns det inget egentligen att anmärka på när det gäller det dominerande koreografiska och lustfyllda framförandet, men på sångarinsatserna fanns det en del i övrigt att önska. Det gick i alla fall att upptäcka att gästen en gång hade haft en mer än utmärkt stämma medan föreställningens andre tenor visade att han både hade en utmärkt stämma och var en duktig musiker.

Bland herrarna överraskade John Löfgren genom ett utmärkt framförande av Edelweiss och visade i övrigt som övriga i ensemble en utmärkt scenisk gestaltning, men i övrigt berör han mig mer som cellist i Malmö operaorkester.

Det var sammanfattningsvis ett par väl spenderade timmar på Ystad teater och när turnén fortsätter så rekommenderar jag gärna mina läsare till ett besök.

Om föreställningen

Medverkande

Laine Quist : sopran
Elinor Fryklund: sopran
Lotte Ohlander: mezzosopran
Johan Palmqvist: tenor
John Löfgren: baryton
Tommy Juth; tenor
Kennet Milldoff: konferencier

Musiker

Annika Bjelk: pianist
Svetlana Orlova:

Läs mer

WordPress Cookie-meddelande av Real Cookie Banner