Rosenkavaljeren: Det var en helt annan upplevelse denna gång än när jag upplevde uppsättningen signerad Folke Abenius på nypremiären  2008. Musikaliskt var det säkert lika glänsande och lysande sedan sist, men sceniskt har jag svårt att förstå och ta till mig upplägget i andra och tredje akten.

Rosenkavaljeren på Kungliga Operan 2015

De olika klädstilarna var även aningen förvirrande i första akten, men när det sjöngs så var det som om tiden stod stilla. Det var rent magiskt och detta gällde framförallt Malin Byströms gestaltning av fältmarskalkinnan.

Det var också i övrigt goda sångliga insatser särskilt gäller det baron Ochs parti som sjöngs av den tyske basen Christoff Fischesser. Octavian sjöngs av den för mig helt okände mezzon Anna Stéphany. Det lät mycket bra och hon kompletterade sin älskarinna utmärkt, men sceniskt lämnar hennes insats något i övrigt att önska.

I övrigt anser jag att första akten sammantaget tillhör något av det bästa som jag har upplevt sceniskt och sångligt. En extra eloge till Hovkapellet under ledning av chefsdirigenten Lawrence Renes som lyckades hålla en låg men intensiv tolkning som gjorde att både fältmarskalkinnan och Octavian kom fram och fick lysa.

Efter paus försvann magin eller uttryckt på annat sätt föreställningen blev tämligen ointressant. Det var svårt att följa med regissörens tankar  och det sceniska uttrycket försvagades och till förvirringen bidrog inte minst de milt sagt blandade klädstilarna.

Det sjöngs alldeles utmärkt och särskilt glänste Sophie som sjöngs av Elin Rombo och Christoff Fischesser som baron von Ochs, men också övriga solister gör bra i från sig.

Sceniskt börjar det bli en jobbig föreställning, men det skall komma att bli värre, men det vet jag ju inte förrän senare. Mycket av det eleganta och pampiga i tidigare upplevda föreställningar försvinner i Christoff Loy´s  och övriga konstnärliga teams idéer.

Musikaliskt och sångligt är det fortfarande helt klart lysande och Hovkapellet gör som vanligt en förnämlig  insats under ledning av sin chefsdirigent. Visst förstår jag tanken bakom upplägget rent sceniskt i andra akten, men jag tycker inte om upplägget  och varför man har valt att flytta in Drottningholms slottsteaters scen och ridå på scenen förstår jag inte idén  eller tanken bakom.

Efter andra pausen fylls hela scenen av vad jag uppfattar som helt ovidkommande händelser och rörelser och både solister, statister och medlemmar av operakören ställer upp sig i positioner och springer fram och tillbaka. En eloge till Kristian Flor för en utmärkt insats som poliskommissarien i tredje akten.

Ett par män ägnar sig intensivt åt varandra i en hörna varav en tycks vara ivrigt sysselsatt med att klippa tånaglarna på den andre. Två män springer i illfart från den ena sida av scenen till den andra helt nakna.

Det är med andra ord ingen konventionell uppsättning och det finns säkert de som uppskattar att få uppleva en scenisk variant som inte är vanligt föreskommande, men personligen föredrar jag en mer traditionell uppsättning. Det blir rörigt och rörligt med alla människor som springer fram och tillbaka över scenen till synes utan mål och syfte och den egentliga handlingen i tredje akten, baronens försök till ett kärleksmöte innan bröllopet försvinner i hanteringen.

I efterhand förstår jag ju att jag hade haft större behållning av föreställningen om jag hade läst programbladet innan föreställningen åtminstone hade jag varit förberedd inför vad som skulle komma. Det framgår tydligt och klart av handlingen i programbladet som ju regissören Christoff Loy för övrigt själv skriver.

Publikreaktionerna tydde dock på att delar av publiken inte delar mina intryck, men det kan ju också vara att de uttryckte sin beundran för de fantastiska musikaliska och sångliga insatserna?

Om föreställningen

Upphovspersoner

Kreativt team

Regi: Christoff Loy
Scenografi: Dirk Becker
Kostym & mask: Barbara Droshin
Koreograf: Thomas Wilhelm
Ljus: Olaf Winther
Dramaturg: Thomas Jonigk

Medverkande

Fältmarskalkinnan; Malin Byström
Baron Ochs: Christof Fischesser
Octavian: Anna Stéphany
Herr von Faninal: Ola Eliasson
Sophie: Elin Rombo
Marianne Leitmetzerin: Sara Olsson
Valzacchi: Niklas Björling Rygert
Annika: Erika Sax
En sångare: Daniel Johansson
En poliskommissarie: Kristian Flor
Fältmarskalkinnan hovmästare: Anders Blom
Faninals hovmästare: Jon Nilsson
En värd: Florian Voss
En notarie: Magnus Kyhle
En modist: Vivianne Holmberg
En djurhandlare: Olof Lilja
Tre adliga föräldralösa: Christina Nisson, Linnea Andreassen, Hanna Leonora Hollesen
Leopold: Henrik Hugo
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans kör
Barn från Adolf Fredriks musikklasser

Läs mer

• Om Richard Strauss
• Kungliga Operan
• Bo Löfvendahl i SvD
• Martin Nyström i DN
• Per Feltzin i Kulturnytt
• Claes Wahlin i Aftonbladet
• Camilla Lundberg SVT Kulturnytt
• Hanna Höglund i Expressen

Kungliga Operan