Salome på Kungliga Operan

Salome på Kungliga Operan - synopsis Salome på Kungliga Operan - synopsis

Salome tillhör Richard Strauss tidiga kompositionsperiod och karakteriseras av briljant och extravagant tonalitet samt avancerad harmonik, tillika ett starkt psykologiskt samspel mellan handling, libretto och musik. Ett tydligt samband med hans orkestrala tondikter med lika raffinerad orkestrering kan skönjas. Den sensuella och erotiskt laddade stämningen i kombination med den “svåra” musiken chockerade samtiden. I dag betraktar man verket som en av de absoluta höjdpunkterna i den senromantiska tyska operan och titelrollen är en utmaning för dramatiska sopraner, som förväntas även prestera ett förföriskt dansnummer. Rollen skulle enligt Strauss egen utsago spelas av en 16-åring med Isolderöst (operan Tristan och Isolde). Rollen kräver maximal röstkontroll, stor volym och bärkraft, uthållighet och skådespelartalang långt utöver det vanliga. De sju slöjornas dans återfinns i operan men uppförs även ofta konsertant

Akt 1

På en terrass utanför Herodes palats. I månskenet står Herodias page och Narraboth, en kapten, och väntar. Därinne pågår en fest. Narraboth är förälskad i Salome, Herodias dotter, och han följer henne med blicken. Pagen varnar honom, hon harföraningar om döden, men de avbryts av en mässande mansröst från cisternen där Jochanaan (Johannes Döparen) sitter fängslad. Han har spärrats in eftersom hantalat illa om Herodias och fördömt hennes nya äktenskap med härskaren Herodes.

Salome kommer ut från palatset. Hon kvävs av festen, de högljudda gästerna och styvfaderns blickar. Jochanaans röst hörs igen och Salome blir genast fascinerad. Hon befaller soldaterna att hämta honom så att hon kan få tala med honom, meningen vågar. När hon ber Narraboth kan han inte neka henne och Jochanaan förs ut. Salome lyssnar intensivt på Jochanaans profetior – din röst är som musik i minaöron, säger hon – och långsamt väcks hennes åtrå. Narraboth ser vad som håller på att hända och tar sitt liv utan att Salome lägger märke till det. Hon blir mer och merbesatt av profetens ord och kropp och begär att få kyssa honom. Jochanaan skjuter henne ifrån sig och återvänder till cisternen.

Ut på terrassen kommer Herodes, Herodias och deras gäster. Herodias och Herodesgrälar om Jochanaan – Herodias vill att profeten ska dödas, Herodes vägrar eftersom han fruktar för konsekvenserna. Jochanaan är profet och en helig man. Om han avrättas kan Herodes maktställning som tetrark vara hotad. Gästerna lägger sig i samtalet. Det råder olika uppfattningar om profeten och hans profetior och den religiösa diskussionen hårdnar.

Salome sitter tyst på terrassen, oberörd av de höga rösterna. Herodes kan inte slita ögonen från henne och ber henne att dansa för honom, men hon vägrar. Det är först när han går ed på att ge henne vad hon än begär, som hon slutligen går med på det. Herodias protester tjänar ingenting till.

Efter dansen ställer Salome sitt krav: hon vill ha profeten Jochanaans huvud på ett silverfat. Herodes försöker övertala henne att begära någonting annat, vad som helst men inte det. Salome är orubblig och Herodes tvingas till sist ge efter. Herodias jublar.

Bödeln skickas ner i cisternen och Salome lyssnar spänt. Efter en lång tystnad kommer bödeln tillbaka med Jochanaan. Salome trycker sina läppar mot hans mun – såsmakar kärleken, säger hon. Herodes och Herodias ser med fasa vad som sker. Terrassen är tom så när som på soldaterna. Herodes vänder tillbaka in i palatset efter att han gett order om att Salome ska dödas.

OM

Upphovspersoner

Musik och text: Richard Strauss efter Lachmann´s översättning av Oscar Wilde

Libretto