Tamerlano, 1724 engagerade Händel en ny sångare vid operasällskapet på Cannons som kallades Royal Academy of Music, den firade Francesco Borosini. Han var den förste betydande italienske tenoren som kom till London. Han hade även ett finger med i Tamerlanos tillkomst, genom att han gjorde Händel bekant med Francesco Gasparinis opera, vars libretto skulle komma att ligga till grund för Händels egen. Han lär också ha kommit med uppslaget till det tragiska slutet (Bajazetes självmord och monolog, som Händel mästerligt framställer som en blandform bestående av recitativ och arioso).
Redan det faktum att en av huvudpersonerna, den tragiske Bajazete (Bajasid), var tänkt för en tenorstämma gör den här operan särskilt intressant, eftersom det handlar om den första viktiga tenorrollen i hela operalitteraturen. Efter den romantiska operaepokens otaliga hjältetenorer är det idag svårt för oss att förstå varför man i opera seria valde att besätta de manliga hjälterollerna med kastrater eller kvinnor och varför tenorer – fram till Tamerlano – ansågs vara olämpliga för detta ändamål. På den tiden betraktades visserligen basrösten som ett självständigt röstfack, men tenoren ansågs bara vara en blek kopia av sopranen.

Tamerlano synopsis 1724

Akt I
Tatarernas kejsare Tamerlano har besegrat turkarnas härskare Bajazet och förälskat sig i dennes dotter Asteria, som älskar den grekiske prinsen Andronicus. Denne är Tamerlanos allierade.
Tamerlano vill äkta Asteria och ge sin förra trolovade Irene till Andronicu. Asteria försöker mörda Tamerlano men kastas i fängelse tillsammans med sin far,som begår självmord för att inte behöva se sin dotter i tyrannens våld. Asterias och hennes fars nobla hållning klargör till sist för den grymme tataren att han i framtiden skall regera rättfärdigt och han ger sitt tillstånd till att Andronicus och Asteria får varandra. Själv äktar han den försmådda Irene.
Tamerlano (svensk transkription: Timur Lenk, HWV 18) är en opera i tre akter, med musik av Georg Friedrich Händel till en italiensk text av Nicola Francesco Haym hämtad från Agostin Piovenes Tamerlano tillsammans med ett annat libretto kallat Bajazet efter Nicolas Pradons Tamerlan, ou La Mort de Bajazet.

Verket är ett av Händels större verk, skrivet under 20 dagar i juli 1724, samma år som han också skrev två andra större operor, Giulio Cesare in Egitto och Rodelinda. Eve Meyer har påpekat att rollen som Bajazet är den första stora tenorroll som Händel skrev och även påtalat den österländska, turkiska eller osmanska, miljön som var på modet vid den här tiden.

Operan hade premiär på King’s Theatre i London den 31 oktober 1724, vid en tid då årliga Timur Lenk-spel brukade framföras. Operan gavs tolv gånger och gavs igen i november 1731. Operan gavs också i Hamburg, med recitativen översatta till tyska och ariorna sjungna på italienska. Det första framförandet i modern tid ägde rum i Karlsruhe den 7 september 1924. 2009 gavs den i Washington och den kommer att ges i Los Angeles säsongen 2009/2010.
Om operan