Ifigenia i Aulis: Gluck lät sig inte nöja med att ha reformerat den italienska operan, utan förändrade under 1770-talet även den franska tragédie lyrique-genren och lade därmed grunden för 1800-talets franska heroiska stora opera. På grund av den ringa förståelse Glucks reformsträvan mötte i Wien flyttade han till Paris där författaren Du Roullet hade lovat honom att genom sitt inflytande få till stånd en uppsättning av Ifigenia i Aulis. Men Gluck fick det inte lätt i Paris heller. Uruppförandet av Ifigenia i Aulis blev ingen succé, förutom ouvertyren som fick generöst med applåder (även om operan snart blev hyllad och ofta framförd)  En del av publiken avgudade Gluck, medan de andra hyllade italienaren Niccolò Piccinni, som hade tonsatt samma mytologiska stoff. Detta ledde till den beryktade fejden mellan Glucks respektive Piccinnis anhängare.

Ifigenia i Aulis synopsis 1774

Akt I
Den grekiska hären väntar på gynnsam vind för att kunna segla i krig mot Troja, men översteprästen Kalkas förkunnar att detta kommer att ske först när Artemis har mottagit Agamemnons dotter Ifigenia som offer. Fadern försöker desperat undgå detta offer genom att sända bud till sin hustru Klytaimnestra om att hon skall försena sin och dotterns ankomst under förevändning att dotterns trolovade Akilles har varit henne otrogen. Men budet kommer för sent, och när Ifigenia anländer till Aulis med Klytaimnestra bekräftar Akilles än en gång sin kärlek till henne.
Akt II
Deras bröllop förbereds, men då avslöjar Kalkas att Agamemnon ämnar döda sin dotter framför altaret. Akilles blir ursinnig och hotar döda Agamemnon, men faderskärleken segrar och Agamemnon uppmanar Klytaimnestra att fly med Ifigenia.
Akt III
De grekiska krigarna har tröttnat på att vänta och fordrar att offret fullbordas, och Ifigenia erbjuder sig att vika för gudarnas vilja.Akilles och Klytaimnestra bönfaller henne att fly, men förgäves. När allt är klart för offret stormar Akilles in med sina män för att rädda sin älskade, men då uppenbarar sig Artemis och tillkännager att hon har gripits av medkänsa med det unga paret och avstår från offret. De kan alltså gifta sig och den grekiska hären dra i krig mot Troja.
UPPHOVSPERSONER
Musik: Christoph Willibald Gluck|Text: F.L.G. Lebland efter Racines tragedi
PREMIÄR
Uruppförande: Paris, Opéra 19 april 1774. Svensk premiär: Stockholm Operan (Bollhuset) 28 december 1778.
Roller och rösttyper

Libretto

• Libretto på franska

MER ATT LÄSA

• Om C W Gluck
• Wikipedia