För några veckor sedan upplevde jag säsongens näst sista föreställning från Royal Operahouse i London på SF – Filmstaden i Malmö. Det var reprisen som jag såg eftersom jag i stället hade valt att se en annan Donizetti-opera nämligen Roberto Devereux på Kino i Lund som gick för sista gången samma kväll som sändningen från London.

Lucia di Lammermoor på utvalda SF-biografer 2016

Repris

En av fördelarna med att följa operasändningarna från Metropolitan Opera, ROH och Paris-operan är att det går att se föreställningarna som reprissändning och när det gäller SF-Filmstaden så är det möjligt att se en inspelad föreställning samma vecka på söndag eftermiddag.

Ibland har jag tur som kan kombinera dessa olika sändningar men allt som egentligen fordras är en gammaldags almanacka och lite planering. Men visst det innebär ju också att jag ser tre olika föreställningar på en vecka och det inkräktar på min förmåga att samtidigt också kunna skriva ner mina tankar från föreställningarna i rimlig tid.

Lucia di Lammermoor är en av Gaetano Donizettis mest kända och älskade operor och det är en opera som jag ser då och då och senast tror jag att jag såg den på GöteborgsOperan och på Opera på Skäret 2011.

Den första uppsättningen, upplevde jag 1997, på det som då hette Malmö Musikteater, nuvarande Malmö Opera. Det är ett fantastiskt operaminne i regi av Marianne Mörck och med Dilbér som Lucia.

Lucias berättelse

I den här aktuella föreställningen signerad den kända engelske regissören Katie Mitchell gavs en något annorlunda version och kort uttryckt kan man nog konstatera att det var en version där Lucias egen berättelse stod i centrum. Det blev på detta sätt en annorlunda och mer realistiskt utformad operaupplevelse, men med alla tidigare kända och uppskattade ingredienser, musikaliskt och vokala njutningar i bästa belcanto stil.

Regissören hade valt att visa handlingen i en s k delad scen, vilket först gjorde ett förvirrat intryck, vilket hade underlättats om vi hade fått reda på det i den presentation som Kasper Holten gjorde innan föreställningen började. Det ordnade sig småningom och just den delade scenen bidrog till att föreställningen kunde upplevas som mer brutal realistisk och verklig, än tidigare uppsättningar brukar göra.

Lucia sjöngs av Diana Damrau, en dramatisk roll som passade henne avsevärt bättre än hennes insats i Bizet Pärlfiskarna, som kunde upplevas tidigare som operabio från Metropolitan Opera.

I partiet som hennes älskare Edgardo, lord Ravenswood, fick vi uppleva Charles Castronovo en relativt ung amerikansk tenor på uppåtgående, men som jag tyvärr bara har hört en gång tidigare nämligen på Jussi Björling galan på Kungliga Operan 2011!

Lucias bror gestaltades av den franske barytonisten Ludovic Tézier, som jag tidigare i vår upplevde i Trubaduren från Opera Paris de National också som operabio på SF-Filmstaden. Som Enrico Ashton uppskattade jag honom mer än som var fallet med hans gestaltning  i Trubaduren, men någon scenisk aktör att tala om är han i varje inte enligt min uppfattning.

Vokalt uppskattade jag särskilt Kwangchul Youn som sjöng partiet som Lucias kaplan även om han som en kyrkans tjänare gick i broderns ledband.

Sammanfattningsvis blev det trots problem med sändningen en utmärkt operaupplevelse med framstående kör- och solistinsatser. Det som drar ner helhetsintrycket handlar dock om problem med sändningen problem som förmodligen är kopplade till ROH i London eftersom dessa problem sällan upplevs från till exempel Opera National de Paris, men det finns också anledning att ha kritiska synpunkter på biografupplevelsen och i nästa stycke föreslår jag en del förbättringar som besökarna skulle uppskatta om de blev åtgärdade.

Intervju

Tyvärr missade vi nästan helt, den annars säkert helt intressanta intervjun  med ROH operachef Kasper Holten på grund av tekniska problem med den tidigare sändningen. Det är ju inget man kanske kan lasta biografen för utan här handlar det om vädrets makter, men att ljudvolymen inte justeras ordentligt och att ljuset i biosalongen  inte regleras på ett önskvärt sätt får nog skrivas på bristande handhavande  från biografens personal. Att dessutom dra in på kaffet inför föreställningen och i pausen känns inte särskilt bra även om alternativ finns. Här finns utrymme för förbättringar!

Att det skulle vara möjligt att skapa ett utrymme där publiken kan sitta i pausen och kanske koppla av med ett glas vin är kanske att spänna bågen för hårt?

Om föreställningen

Sett föreställningen 1.5.2016 på SF -Filmstaden i Malmö

Upphovspersoner

Musik: Gaetano Donizetti|Libretto: Salvadore Cammarano efter Walter Scotts roman “Bruden från Lammermoor

Kreativt team

Dirigent: Daniel Oren
Regissör: Katie Mitchell
Scenografi: Vicki Mortimer
Ljus: Jon Clark
Koreograf och biträdande regissör: Joseph Alford
Kampinstruktörer: Rachel Bown – Williams och Ruth Cooper – Brown

Ensemble

Normanno: Peter Hoare
Enrico Ashton: Ludovic Tézier
Lucia: Diana Damrau
Alisa: Rachael Lloyd
Edgardo: Charles Castronovo
Raymondo Bidebent: Kwangchul Youn
Arturo Bucklaw: Taylor Stayton

Mer att läsa

• Om Gaetano Donizetti
• Filmstaden

Filmstaden