Om countertenorer 1920-

Om countertenorer 1920-Om countertenorer
86 / 100

En countertenor är en typ av sångare, ej så vanlig i Sverige, men något vanligare i flertalet andra länder, bl.a. Storbritannien.

Om countertenorer 1920-

Det råder viss oenighet om hur termen countertenor skall definieras, men det vanligaste är att man menar en manlig sångare som passerat målbrottet och som sjunger med en välutvecklad och tränad falsettröst. Sångaren uppnår då ett omfång som motsvarar en kvinnlig alt eller mezzosopran.

Vanligtvis har en countertenor ett omfång motsvarande bas eller baryton i sin vanliga röst (talrösten). Begreppet countertenor är ganska okänt i Sverige, vilket undertecknad vill försöka ändra på.

Historik

När s.k. tidig musik var aktuell, alltså främst under den tidsperiod vi nu kallar renässans och barock, användes countertenorer flitigt. Kvinnor deltog inte lika ofta i musiklivet då, utan istället användes kastratsångare till att sjunga sopranstämmor och countertenorer till att sjunga altstämmor (om man inte hade gossopraner). Det skrevs även verk för just countertenorer, exempelvis av Henry Purcell, som själv var countertenor.

I samma veva som den “tidiga musiken” försvann, alltså vid tiden för Wienklassicismen, försvann också countertenortraditionen, och begreppet countertenor glömdes nästan bort. Det levde dock kvar i en del körer, främst engelska katedralkörer.

Under senare delen av 1900-talet, när den tidiga musiken åter blivit mycket populär, har även countertenoren återupptäckts, först genom Alfred Deller. Under 70-talet fanns tre stora countertenorer, James Bowman, Paul Esswood och Charles Brett, och sedan har det blivit rätt många. Några av de mest kända nuförtiden torde vara Andreas Scholl, Yoshikazu Mera, Michael Chance och David Daniels.

Kända svenska countertenorer

Det verkar bara finnas ett fåtal countertenorer i Sverige, varav ingen egentligen kan sägas vara speciellt känd, eftersom hela genren är så smal. I Stockholm finns Mikael Bellini och Lennart Löwgren finns, och i Göteborg finns Tobias Nilsson. I Stockholm har vi även Kaspar von Weber och Rodrigo Sosa Dal Pozzo.
Vanligen är countertenorer skolade i klassisk sångtradition, men Magnus Karlberg verkar vara ett undantag.

Repertoar

Idag är det främst när man framför tidig musik som countertenorer utnyttjas, eftersom man ofta vill framföra musiken på ett i någon mening “historiskt korrekt” sätt. Det är alltså främst musik från medeltid, renässans och barock som en countertenor bör känna till, även om det under senare tid återigen börjat skrivas musik för just countertenor, exempelvis av Benjamin Britten . Däremot kan en countertenor rent tekniskt sjunga det mesta av den musik som är skriven för kvinnlig alt eller mezzosopran, men eftersom klangfärgen alltid blir annorlunda så är det inte alltid som det anses passa in.

Här är en lista med olika typer av repertoar

  • Musik av Johann Sebastian Bach. Förutom de stora verken innehåller många av Bachkantaterna recitativ och arior för alt. Exempel på kantater som är skrivna enbart för alt och orkester är 35, 54 och 170.
  • Musik av Georg Friedrich Händel. Till skillnad från Bach, där det mest finns sakral musik, så är mycket av den intressanta musiken operaarior. Två mycket kända altarior är “Lascia ch’io pianga” och “Ombra mai fu”, från operorna Rinaldo respektive Xerxes, och i operan Julius Caesar är titelrollen skriven för alt. Flera oratorior är också lämpliga, exempelvis Messias, Jephtha och Belshazzar.
  • Musik av Antonio Vivaldi, exempelvis hans Stabat Mater och Gloria.
  • Operaarior lämpliga för countertenor är oftast inte skrivna för just countertenor, utan för altkastrat, och kan därför vara rätt svåra. Av moderna verk kan nämnas “A Midsummer Night’s Dream” av Benjamin Britten (efter teatern av Shakespeare) och Akhnaten av Philip Glass. För att hitta arior kan The Aria Database användas.
  • Engelsk lutmusik, vars främsta namn är John Dowland.
  • Musik av Henry Purcell.
  • Musik av Christoph Willibald Gluck, exempelvis operan “Orfeus och Eurydike”.

LÄS MER