I går var det säsongspremiär för opera på bio på ett hundratal biografer anslutna till Folkets Hus och Parkers digitala biografkedja. Själv var jag som vanligt på Spegeln i Malmö och det var nog helt utsålt även om det finns någon enstaka plats tom. Det som vi såg var Puccinis sista ofullbordade opera, Turandot.
Turandot säsongspremiär för opera på bio 2019-20
Här i Malmö introducerades föreställningen av DN:s musikjournalist Nicholas Ringskog Ferrada- Noli. Det gjorde han kunnigt och engagerat.
Nu var det kanske inte hans huvuduppgift utan han var där för att göra reklam för sin andra bok “Dröm och skådespel en introduktion till opera”. Du kan läsa mer om mina tankar om boken via länken längst.
Det vi fick oss till livs var Franco Zeffeírrilli´s urgamla (1987) men på sitt sätt grandiosa uppsättning av Puccinis sista verk.
Nu med helt andra sångare och Metropolitans musikchef Yannick Nézet-Séguin på podiet. Det var första gången han dirigerade just Turandot på The Met
Musikaliskt var det en mäktig upplevelse och både orkester och kör var i sitt esse, vilket inte på något sätt är ovanligt. Men i går var det ändå en ännu mer speciell upplevelse.
Orsaken och förklaringen till att Metropolitan Opera fortsätter att använda scendekoren år efter år kan jag bara gissa, men visst gör de små förändringar från säsong till säsong.
Det kan handla om koreografi och ljussättning. Det är lätt att notera om du har sett uppsättningen flera gånger och det är på inget sätt negativt.
Den här gången var det nästan helt nya sångare rakt över, dock med undantag för Timur som sjöngs av James Morris.
Turandot sjöngs av den amerikanske sopranen Christine Goerke och Calaf av den azerbajanske tenoren Yusif Eyvazov. Liu av den italienske sopranen Eleonora Buratto.
Säsongspremiären började med ett ovanligt fint vokalt inslag av barytonen Javier Arrey, men en viss besvikelse kände jag när Ping Pang och Pong framförde sin klagovisa.
Men enligt dirigenten var det ett av hans önskemål efter genomgången av partituret. Själv tyckte jag det kändes avslaget och oengagerat.
Till föreställningens höjdpunkter räknar jag de vokala insatserna av trion Goerke, Eyvazov och Buratto.
Liu har två stora kända arior som hon framförde med mycket inlevelse och ytterst berörande.
Calafs stora och kända aria, Nessum Dorma framfördes med all önskvärd höjd och elegans. Faktiskt ett av de bästa framförande jag har upplevt på ett tag.
Vokalt lät det mycket bra men sceniskt lämnas det mycket i övrigt att önska. Det kändes faktiskt som han framförde sina olika arior rent konsertant.
Bäst på plan var utan tvekan Christine Goerke även om hennes sceniska framförande också lämnade något i övrigt att önska.
Hennes paradnummer, In questa reggia upplevde jag som absolut världsklass och väl i nivå med hennes föregångare ingen nämnd och ingen glömd.
Trots vissa saker som inte var så bra så blir min helhetsbedömning positivt. Ja det var faktiskt en av de bästa föreställningar av Turandot som jag har upplevt från Metropolitan Opera på Opera på Bio på biograf Spegeln.
Om föreställningen
Musik: Giacomo Puccini
Libretto: Giuseppe Adami och Renato Simoni
Konstnärligt team
Regissör och scenograf: Franco Zeffirelli
Kostymdesigner: Anna Anni and Dada Saligeri
Ljusdesigner: Gil Wechsler
Koreografi: Chiang Ching
Dirigent: Yannick Nezet-Seguin
Medverkande
Turandot: Christine Goerke
Calaf: Yusif Eyvazov
Liu: Eleonora Buratto
Timur: James Morris
Ping: Alexey Lavrov
Pong: Eduardo Valdes
Pang: Tony Stevenson
Kejsaren: Altoum Carlo Bosi
Mandarin: Javier Arrey
Tjänarinna: Maria D’Amato
Tjänarinna: Meredith Woodend
Prinsen av Persien: Sasha Semin
Bödel: Arthur Lazalde
Tre masker: Elliott Reiland, Amir Levy, Andrew Robinson
Fresterskor: Natalia Alonso, Jennifer Cadden, Oriada Islami, Sarah Weber-Gallo
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
