Valkyrian en andra gång blev en formidabel upplevelse och med för mig helt nya fantastiska sångare som Jamie Barton, Christine Goerke och Greer Grimsley, men också med underbara Eva-Maria Westbroek som Sieglinde tillsammans med lika fantastiske Stuart Skelton som Siegmund. Fem timmar och femton minuter senare lämnar jag Spegeln med musik och sång i mina öron och ett småleende…
Valkyrian en andra gång 2019
Det var andra tillfället som jag i går kväll, dvs upplevelsen började redan kl 17, som jag ännu en gång fick uppleva den fantastiska Valkyrian direkt från Metropolitan Opera i New York.
Det blev en helt fantastiskt formidabel upplevelse, precis som det skall bli vid ett operabesök,men som det tyvärr inte alltid blir.
Min upplevelse kan närmast karakteriseras som en helhetsupplevelse där det sceniska och vokala uttrycket gick hand i hand och tillsammans med det musikaliska framförandet, under ledning av den unge schweiziske dirigenten Philippe Jordan blev det närmaste jag kan komma en totalupplevelse.
Föreställningen är som bekant indelat i tre akter och där jag på ett plan kan påstå att varje akt kan upplevas var för sig, men tillsammans är ju bättre som en allkonstupplevelse dvs där allting samverkar till en helt underbar operaupplevelse.
I första akten domineras scenen, som sig bör kärleksparet, som egentligen är ett syskonpar och här upplever vi en enda stor kärleksförklaring kryddat med dramatik levererad av basen Günther Groissböck. I sanningen kraftfull bas vars sceniska framförande fick mig att blunda och bara njuta och tänka på Hans-Peter Königs framförande både i Hamburg, New York och Stockholm .
I andra akten domineras föreställningen helt av Fricka, som gestaltas av Jamie Barton och Wotan som gestaltas av Greer Grimsley och båda vill jag ju bara höra mer av. Här ligger en av av Valkyrians nyckelscener och med sceniska och vokala wagnersångare som dessa blir det en njutning av högsta mått. Till denna starka upplevelse skall du dessutom addera Brünnhilde som suveränt gestaltas av den dramatiska sopranen Christine Goerke, som dessutom tillför en humoristisk vinkel vid sin entré.
Tredje akten inleds med Valkyrieritten och den har jag nog aldrig upplevt med så många samlade fina röster, som dessutom lyckas framställa sig själva som individer i en grupp!
Leb wohl, du kuhnes herrliche Kind
En annan nyckelscen ligger här i tredje aktens final där Wotan sjunger “Leb wohl, du kuhnes herrliche Kind” samtidigt som han kallar på Loge eldens mästare. Här är också far och dotter i sitt esse; det är välsjunget och ytterst berörande, men det är helt i sin ordning.
Det är ju intet för intet som musiken i Valkyrian betraktas som något av det vackraste musiken som, Wagner har komponerat och här räknar jag musiken som helhet och alltså inte bara första aktens kärleksfulla toner.
Avslutningsvis vill jag konstatera att denna föreställning nog får betraktas som kanske den bästa som jag har upplevt och hade bara James Levine dirigerat hade gårdagens föreställning fått sex stjärnor, men 5 stjärnor kan inte betraktas som ett dåligt eller sämre omdöme för det handlar också om vilket humör recensenten befinner sig i…
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
